sek
eur
 
sek
eur
usd
 
0 produkt(er) - 0 kr
till kassan
Hem

Guldet i Eidsvoll

God mat ute i buschen

Guldet i Eidsvoll, av Lars Guldström

För ett 10-tal år sedan var vi tre killar som besökte Eidsvoll i södra Norge. Det var Reine, Guld-Bernth och jag. Vi strövade kring bland gruvhålen i skogen och probade med våra guldspjut. De pep ungefär så ofta som vi kunde vänta oss att de skulle göra i ett guldrikt område. Men - inte så mycket att vi blev upphetsade.


Efter en halv dags sökande, skulle vi gå en bit längre bort. Framför oss fanns en brant skogsbacke. Vi fick nästan klättra upp för den. Jag hade mitt guldspjut på och probade på måfå här och var i backen, samtidigt som jag använde guldspjutet som spatserkäpp. Halvvägs upp i backen reagerade guldspjutet med full styrka. Det pep oavbrutet! Detta verkade mycket konstigt och jag minns att jag trodde att det hade blivit något fel på spjutet. Men vi hade ju två spjut med oss och när vi probade med det andra spjutet så gav det samma resultat. Båda guldspjuten skrek värre än trots nånsin.


Det var två saker som förbryllade mig: Dels pep det i en brant skogsbacke, där det inte skulle vara något guld (enligt alla gängse teorier) och dels pep det bara i jordlagrets översta decimeter.


Vi fyllde våra tre vaskpannor till hälften, med jord från de hetaste fläckarna och gick ner till ett ställe där det fanns vatten så att vi kunde vaska.


Vi vaskade mycket försiktigt. Det blev en rejäl överraskning! Vi fick ungefär samma slutresultat. I våra pannor låg en fet nymåne av mikroguld. Vi uppskattade att vi fått ungefär ett helt gram guld i var sin panna! (Vid ett senare tillfälle vägde jag mitt guld och då visade det sej att vår första gissning var ganska exakt).


Nu var vi plötsligt mycket upphetsade! Vi återvände till backen och letade, med guldspjutet, upp nya fläckar. Vi tog mera jord och vaskade. Samma resultat. Feta, gula nymånar lyste mot oss i varje panna. Det var ingen tvekan om att detta var ett verkligt Fynd med stort F.


Guldmackor
Som en krumelur i denna historia, så ska jag nu berätta om guldmackorna. Vi blev så småningom hungriga och gick genom skogen, med guldet i våra pannor (vi hade inte med oss några provrör att lägga guldet i) bort till vår bil, där vi hade vårt fika. Min panna la jag på tork i solskenet på motorhuven.


När vi hällde upp kaffe och skar bröd, upptäckte Guld-Bernth att han glömt pålägg. Han bad om ursäkt för detta. Det gör inget, sa jag. Här finns bättre pålägg. Jag tog min panna - den som stod på tork - och strödde ut något gram av guldet på våra mackor. Här skulle det nämligen firas! Vi åt alla guldmackor och i den allmänna yran så tyckte vi att detta var roligt.


Hur det smakade? Ja - i sanningens namn så smakade det inte så särskilt mycket och det knastrade mellan tänderna (det fanns lite pyrit kvar bland guldkornen) när vi åt. Så var det med den historien.


Jag hade följt med Guld-Bernth och Reine som en slags expert och jag kände inte att jag hade rätt till fyndplatsen. Det var deras ställe.


Förklaringen till att det fanns så mycket guld i skogsbacken, var egentligen ganska enkel. Vi hade hittat den plats där det gamla guldverket låg. Platsen där malmen krossades och (kanske) vaskades till ett koncentrat. Det guld dom spillde i gamla tider, hade vi hittat med våra guldspjut.


Produktion
Efter ett tag mutade dom in skogsbacken, byggde ett litet guldgrävarhus och tog dit maskiner för att ta ut guldet. Dom höll på i full skala en hel sommar. Jag besökte dom och bodde där ett tag. Då fick jag idén att "bjuda" in GGF:are att vaska där. Jag frågade killarna om det gick för sej och dom sa OK. Så, jag skrev en artikel i Guldgrävar'n om att det fanns mängder med guld i Eidsvoll och ordnade med en prospektering dit. (Det fanns alltså mängder av guld i Eidsvoll. Ett gram per panna!).


Epilog
Sedan (utan att jag fick reda på det) kom Eidsvolls kommun och förklarade hela området som kulturminne. Då fick guldgrävarna i Eidsvoll riva sitt hus, ta sina maskiner och lägga av. Men innan dom flyttade helt och hållet, tog dom dit en grävmaskin och skalade av det översta jordlagret i skogsbacken. Därefter kom ett bolag och kalhögg området.


Platsen var nu alltså skövlad när GGF kom dit. Många GGF:are fick bara smala nymånar i sina pannor, kanske inte mer än ett tiotusental korn åt gången. Nu när GGF har gjort sitt, i flera omgångar, är skogsbacken rätt så ren från guld.


Men - nu har vi funnit en småländsk motsvarighet till Eidsvoll, Ädelfors. Där har vi hittat en hög med finkrossad malm ifrån Ädelfors gamla guldgruvor. Vi har både vaskat och tagit analys på sanden. Där finns 5 - 6 kilo (oerhört finkornigt) guld. GGF:are är välkomna att komma dit och vaska fram guldet ur sanden. Gratis.


Lars Guldström

Om oss
Kundtjänst
Mitt konto
Kontakta oss
Hem