Mineral- & gruvmuseet, mitt i Ädelfors Guldrike !

Här är någonting alldeles extra !!! Mineral- & gruvmuseet i Ädelfors. Det är inrymt i det vackra gamla stenhuset som byggdes under nödåren i slutet av 1800-talet. Mer info om stenhuset.

Gruvmuseet. Här visas många verktyg, mätinstrument och gruvkartor, från forna dagars gruvbrytning. Ett komplett laboratorium från Ädelfors Guldverk visas också. Här kan man se både hur gruvarbetare och societeten levde.


Mineralmuseet hyser numera också den Bielkeska samlingen, från senare hälften av 1700-talet. Det är en av Sveriges absolut finaste samlingar med mineral från hela världen - drygt 7.000 föremål !!!

Dessa föremål, så kallade "stuffer", finns i 5 magnifika mineralskåp. De vackra skåpen är - vart och ett av dem - en stor sevärdhet.

Magnifika mineralskåp i gustaviansk 1770-tals stil.

Varje skåp har många lådor och i varje låda finns ett stort antal stenprover. På hyllorna finns de märkvärdigaste proverna, så kallade "praktfulla Paradstuffer".

Hundratals av dessa visas i särskilda montrar, där de kan ses mera i detalj.

I samlingen finns mineralprover, fossiler, ädelstenar och en hel del kuriosaföremål (som har med mineral att göra). Flera av stufferna är "de vackraste som någonsin påträffats".

Mer info om greve Nils Adam Bielke, skåpen och samlingen.

Hela samlingen donerades 1789 till Ädelfors. Här ska den - enligt donationen - "i ständigt förvar hållas."

     Välkomna till Ädelfors Guldrike !

Innan Bielke blev bergskollegiipresident är det knappast troligt att han har haft tid att ägna något mera ingående studium åt mineralogi. Grunden till hans mineralsamling bör alltså ha lagts först då han kom till Bergskollegium 1782. Samlingen förelåg färdigkatalogiserad när Bielke 1789 avgick.

När greve Bielke drog sig tillbaka från presidentsysslan i Bergskollegium önskade han, under villkor att samlingen inte skulle splittras, donera den till ett Staten tillhörigt företag där den kunde antas bli till nytta och erhålla nödig vård. Hans val föll därvid på Ädelfors Guldverk dit samlingen också omedelbart torde ha flyttats från Stockholm.

År 1800 upphörde statsdriften vid Ädelfors och verket utarrenderades. Den bielkeska samlingen kunde av förklarliga skäl inte vara kvar i Ädelfors utan blev därför flyttad år 1801 till Falun och överlämnades till Stora Kopparbergs Bergslag.

I Falun har samlingen stått under vård och uppsikt av berghauptmannen så länge denna befattning existerade eller fram till år 1862. Därefter överflyttades ansvaret på chefen för Falu Kopparverk, som förvaltade samlingen till början av 1890-talet, då allt samlades under Bergslagets centralförvaltning. Hela samlingen och de magnifika skåpen flyttades i maj 2001 till gruv- och mineralmuseet i Ädelfors.

Den vackra samlingen innehåller sammanlagt omkring 7.000 stuffer fördelade på 5.350 katalognummer. 500 av dessa är orientaliska ädelstenar, ett 70 - 80-tal är prydnadsföremål och redskap. 600 nummer slipade marmorprovstycken ingår också, och för övrigt en mängd värderika och praktfulla så kallade paradstuffer, flera lådor med gediget silver och ett stort antal stuffer av gediget guld och guldförande mineraler från när och fjärran. I samlingen ingår även en för sin tid riklig mängd försteningar, fossiler, samt ett antal bergarter, metaller, slagger och andra metallurgiska produkter. En samling kuriosa av bland annat orientaliska ädelstenar ingår också i samlingen.

De vackra skåpen är troligen ritade av arkitekten Jean Eric Rehn, som hade goda relationer till Nils Adam Bielke bland annat i samband med nyinredningen av den bielkeska huvudvåningen i Sturefors. Själva uppbyggnaden av skåpen skänker knappast några hållpunkter, men den dekorativa stilen tyder klart på gustaviansk tid och närmast då 1770-tal. Några av skåpen är krönta med det bielkeska vapnet, andra bär Stora Kopparbergs signum.

Skåpen och det magnifika innehållet står i undervisningens tjänst, vilket också var en av förutsättningarna för donationen.

Riksråd. Född den 30 januari 1724. Efter att ha tjänstgjort vid kansliet, anställdes Bielke som underguvernör för sedermera konung Gustaf III. På denna plats förvärfvade sig Bielke både prinsens kärlek och föräldrarnas bevågenhet, men då ständerna efter det misslyckade revolutionsförsöket 1756 voro angelägna att omgifva tronföljaren med personer, hvilka voro af det härskande partiets skaplynne och hyllade dess statsrättsteorier, afskedades Bielke, men fick behålla lönen som pension.

Utnämnd 1761 till landshöfding i Nyköpings län utvecklade han på denna plats en kraftfull och gagnelig verksamhet, befordrade näringarna och uppmuntrade jordbruket, för hvilket ändamål han själf uppträdde som författare till några mindre skrifter i statistik och landthushållning. Hans nära förbindelse med konungafamiljen gjorde dess politik till hans och på så sätt kom han att vid riksdagarna under frihetstidens sista skede kämpa i ett partis leder, mot hvilket fadern fört en lifslång fejd, och af det segrande hattpartiet upphöjas till riksråd 1769, för att vid dess fall i maj 1772 drifvas ifrån denna plats, som han dock återfick efter Gustaf III:s revolution.

År 1782 förordnad att därjämte vara president i bergskollegium, erhöll han ett nytt och för honom nästan okändt verksamhetsfält, med hvars förhållanden han dock inom kort gjorde sig förtrogen och inom hvars olika grenar han utöfvade en rastlös verksamhet. Han företog vidsträckta resor till landets alla bergverk, höll noggrann tillsyn om bergsstatens ämbete- och tjänstemän och var den, som först framställde förslaget om och genomdref anläggningen af Elfdalens porfyrverk. Han nedlade sina ämbeten 1790 och tillbragte de återstående lefnadsåren på sina egendomar Sturefors och Tureholm.

Häftigt uppskakad vid underrättelsen om Gustaf III:s mord skyndade han till Stockholm, men ådrog sig där en förkylning, som slutade hans dagar den 20 juni 1792.                    Tillbaka till texten 

Som Ädelfors Guldvärk är det ädlaste Bergvärk i vårt Fädernesland, tillika det enda som för Kongl. Majts och Cronans räkning drifves och således ännu mehra specielt står under Kg. Mjts och Riksens Bergscollegii inseende änn de öfrige Bergvärken i Riket: så har jag af kiärlek för Bergsvettenskapen och till betygande af min ömma erkiensla för all den ynnest, hvarmed Svenska Bergsstaten, mig under min tienste tid omfattat, velat gifva som jag ock härmed gifver och skänker, min samling af Mineralier och Metaller, som i sin skåp är inlagd och enl derå författad Cathalogue, består af 5360 stuffer till Ädelfors Guldvärk att der ständigt och orubbad förblifva, till den uti Bergsvettenskapen studerande ungdomens tienst och undervisning, hvilka tillvinande af utförligare kiännedom, uti denne för Fosterlandet så högst angelägna och nyttiga Vettenskap, och till förkofran, i de till denne Vettenskap hörande praktiske delar, komma någon tid att uppehålla sig vid nyssnämde ställe.

Jag hyser till min hedervärda Vänn, Directeuren vid Guldvärket, Herr Bergshauptmannen Lundström det förtroende grundat på dess nit, insikter och vännskap för mig, att han i anseende till den nytta, hvaraf denna samling kan vara för vår Bergsungdom och törhanda, äfven till min åminnelse, lärer vårda sig om den samme att den icke skingras eller på något sätt förfares.

Hos höglofl Kongl. Bergs Collegium anhåller jag derföre hörsammast, det Kongl Collegium ville denne min donation emottaga och draga benägen försorg att den vid lägliget tillfälle må till Ädelfors Guldvärk varda nedsänd att sedermera där, i ständigt förvar hållas.

Till yttermehra visso hafver jag detta i vittnens närvaro och med egen hand underskrifvit och med mitt anborne signete bekräfta velat, som skedde Stockholm d. 15 maij 1789.

                              Nils Bielke

Såsom vittne.                                       Såsom vittne.
Axel Fersen                                       Charles De Geer                                       Tillbaka till texten

Stenmagasinet uppfördes i samband med ett stenröjningsprojekt under de svåra nödåren 1868 - 69. Ägaren till Ädelfors Bruk igångsatte ett stort arbete för att få åkermarken på bland annat Repperda gård stenfri. De bästa och jämnaste stenarna transporterades med oxspann till stenhuset. Övriga stenar användes till de breda och imponerande stenmurar som finns i Repperda by.

Magasinet är uppfört i tre våningar under ett skifferklätt pyramidtak. Ursprungligen användes byggnaden som spannmålsmagasin, bl.a. för utdelande av säd till fattiga. Stenmagasinet kallades ert lång tid för "Arkivet" eftersom gruvbolagens gamla arkiv var bevarat där. Under samma tid inrymde huset petroleum och dynamit för gruvdriften samt även en likbod för de som förolyckats vid gruvarbetet.

Efter nedläggningen av traktens gruvor 1919, har Stenmagasinet utnyttjats sporadiskt. Under 1930-talet arrangerade Ädelfors IF danstillställningar på tredje våningen där en scen fortfarande finns. Fram till 1960-talet var bottenvåningen utställningslokal för bröderna Granlunds småbåtstillverkning i Ädelfors.

År 1982 blev Stenmagasinet byggnadsminne vilket innebär att byggnaden är det absolut finaste exemplet på denna typ av byggnad i Sverige. En byggnadsminnesförklaring innebär även att byggnaden skyddas från förändringar i exteriören.

Stenbyggnaden, som restaurerades och blev till Gruvmuseum år 1999, har kallats Sveriges vackraste magasin.

Välkomna till Ädelfors Guldrike !