sek
eur
 
sek
eur
usd
 
0 produkt(er) - 0 kr
till kassan
Hem

Ädelforsingarnas nyhetsbrev 102

Resan ner till guldfälten i Victoria, Australien.

Hej alla glada Ädelforsingar


Här kommer min rapport från resan ner Down Under och även en film från när vi detekterar i Creswick.

 

NYHET.....Vill ni se en 3 minuter film? Klicka här

 

Australien 2008

 

Vi flög länge..... och kom till slut fram till Melbourne.
Väntade på bagaget och de hade givetvis slarvat bort min väska.

 

Nåväl, vi gick och hämtade hyrbilen och åkte iväg mot Ballarat där vi hade bokat en stuga. Stugan var OK och vi kunde packa upp våra grejor och slappna av i stugan. Vi åkte och handlade lite, Anders och Frank tog en öl och Robban och jag letade trådlösa nätverk i Ballarat utan framgång. Vi var nog rätt trötta så vi somnade alla utan några större protester. Uppe med tuppen och kaffe med gröt och nu skall det ske, idag skall vi börja gräva guld. Ringde till Tony och Lars och fick tag i Lars. De är uppe norr om Ballarat och Lars kommer ner med Tony till oss här i stugan.

 
Här är symbolen för Australien, och gissa om vi fick se många kängrus.

2008 02 18.

Vaknade tidigt och fick tag i Lars som sa att Tony och han kommer till oss i stugan. Vi väntade på dem till lunch och då kom de och vi fick pratat lite med dem och vi fick även se lite guld.
Robban, Frank och Anders åkte med Tony till Tonys Place där de vaskade.

 

Jag och Lars åkte söder om Ballarat till ett ställe som Lars kände till och vi hittade rinnande vatten och en bra bäck där vi provade att vaska. Efter detta åkte Lars och jag till "Lilla Bendigo" där vi detekterade och Lars hittade en liten nugget och det var bra. Vi var alla rätt nöjda med dagen och vi hade nu hittat lite guld alla och det på första dagen.

 

På kvällen blev det mat på puben och sedan körde vi hem till lilla huset och några fortsatte ut i natten.............

 
Första dagen som pojkarna fick blöta ner en vaskpanna, och jodå det fanns gott om guld.

2008 02 19.

Vi gick upp i tid, åt frukost och så åkte vi iväg mot Pinchgut Creek där Lars och jag varit dagen innan. Vi gjorde lite shopping på vägen och hittade lite kläder och Hendersonpumpar samt siktar i en jakt och fiske butik inne i Ballarat. Vi handlade även hinkar och kofot som vi skulle ha till att bryta upp berggrunden när vi vaskar.

 

In med allt i bilen och vi åkte ner till bäcken och satte igång med att vaska, guldet kom med en gång och Anders vrålade till "Nugget". Tänk att Anders hittade en fin liten nugget direkt, nåväl vi andra fortsatte att jobba och det var mycket material att vaska igenom och vi var rätt trötta men vi körde så gott vi kunde och guldet det låg där.

 
Här är andra dagen när vi är ute i Pinchgut Creek, Anders poserar glatt för vår kameraman.

Vi bröt upp bäckbotten på ett ställe och hittade bra med smått guld och faktiskt så vaskade Robban fram en grymt fin liten nugget. Lars ringde och han kom på besök med sin gode vän Frank och vi pratade lite om guld. Lars gick och hittade en stor nugget direkt, minst ett halvt gram. Det är bara att gratulera Lars som startade en ny liten Guldrush i "vår" bäck.

 

På det stora hela var det en mycket bra dag och grabbarna tyckte mycket om bäcken. Hem till stugan och några av oss gick i säng direkt, andra satt och tjatade ett tag om hur man packar en ryggsäck (mycket intressant) och någon av oss sladdade ut i natten.......

 
Här är Lars fina nugget som han vaskade fram ur bäcken.

2008 02 20.

Robban och jag åkte till Sovereign Hill där vi hade ett möte med Tim klockan 12.00. Vi fick sällskap av Garry som är president i WGA och han guidade oss runt lite i Ballarat innan vi tillsammans åkte upp till Sovereign Hill där vi mötte Tim. Mötet med Tim var OK, han var snäll och berättade det som vi ville veta och det blev mycket prat om marknadsföring och statistik. Mycket siffror och sånt. Mötet varade väll ca 2 timmar och efter det så tog Robban och jag en tur runt inne på Sovereign Hill, det var en fin anläggning och just nu var det lågsäsong så det var inte trångt med folk. Vi gick en guidad tur i deras turistgruva och efter det så gick vi ner till deras turistvaskning. Turistvaskningen var bara där och vi såg inga instruktörer och vaskpannor som låg överallt. Det fanns även rockers som stod lite här och där och det var bara till att ta tag i en och börja jobba. jag filmade lite och Robban vaskade några pannor.

 

Grabbarna tog en tur runt med Lars och detekterade och tro det eller ej men de fann faktiskt två små nuggets.

 
Möte med Tim som jobbar på Soveregin Hill, mycket trevlig gentleman.
 
Här är Soveregin Hill, en stor turistattraktion i Ballarat.

2008 02 21.

Vi åkte upp till Talbot med Lars och Frank där vi mötte upp med en annan gentleman som hette Barry, vi fick låna detektorer av Lars och Frank var så snäll att han lånade ut en dryblower till oss. Så några av oss satte genast igång och detekterade medans ett annat gäng organiserade grävningen med dryblowern. De som jobbade med dryblowern fick sätta igång och gräva upp den torra jorden på ett område som Barry rekommenderade och efter att grävt upp jorden så siktade vi den ner i en skottkärra och en man matade dryblowern. Den första tömningen gav bra med smått guld så vi fick blodad tand och bestämde att detta var ett bra ställe så vi fortsatte att gräva........

 
Frank Wallis, Lars gode vän i Australien och en duktig mångsysslare som bygger allt möjligt.
Anders hittade en riktigt fin nugget när han detekterade och jag trodde att han skulle spricka av glädje, det var en riktigt fin nugget på ca 2 gram och det gav oss alla ny energi och vi som jobbade vi dryblowern blev belönade med några riktigt fina bitar och en hel del smått guld. Nu var det lunch, en burk med bönor och lite sardiner i burk.....
 
Lunchpaus ute i bushen, en burk med bönor och en varm öl. Kan det bli bättre?
Under lunchen så visade Barry fram sin nugget och den var grym, 8 onces (ca 240 gram) så som ni förstår så kan man hitta riktigt stora nuggets i Australien, han visade även lite bilder på ännu större nuggets som han hade hittat.
 
Här är Barrys fina nugget 8 ounces (ca 240 gram) hittad med detektor i området.
 
Sicken guldklimp, det kändes att hålla i den och det var inte den enda Barry hade hittat ...

Med detta till lunch så blev det genast lättare att gå tillbaka till detektorerna och dryblowern, vi bytte manskap och satte genast igång med att jobba och jag drog iväg med detektorn. Tyvärr så hittade jag inga nuggets men de som jobbade vid dryblowern skrek och när jag kom upp så hade de hittat en riktigt fin nugget i vaskpannan.

 

En dryblower är en maskin som vaskar guld med hjälp av luft och gravitation, vad som händer är att man lastar på guldförande sand och maskinen skakar sanden ner i en vaskränna där det blåser luft underifrån och det är bra lutning på rännan så luften och vibrationerna gör att den lättare sanden blåser/skakar bort och kvar blir bara den tyngre sanden och givetvis guldet. Man kör ungefär en timme och sedan tömmer man vaskrännan i dryblowern och vaskar igenom koncentratet. Vi hade med oss vatten och ett kar som vi kunde vaska koncentratet i.

 
Anders matar Franks Dryblower.
 
Allt som hände förevigas och det kommer att bli en film så snart regissören får lite tid över.
 
Frank tar en välbehövlig paus från grävandet. Lars i bakgrunden med sin detektor.
 
Titta, inte dåligt eller hur. En riktigt snygg nugget och även lite smått guld.

Detta var en av de bästa dagarna hittills och när vi fram på eftermiddagen bröt upp så åkte vi efter Lars och Frank som visade oss runt bland de gamla guldfälten och vi såg bland annat "Rivers of Gold" som var några av de rikaste guldgruvorna i världen. Vi åt god mat på en pub och åkte sedan hem till Frank där vi blev bjudna på glass med hemplockade bär och vi fick se några av Franks guldfynd. Det var bland de vackraste guldnuggets jag någonsin har sett.

 

Lars skulle åka hem till sim familj i Melbourne och han är en mycket generös man så han lånade ut 2 av sina detektorer till oss så att vi kan fortsätta detektera, tack Lars.

 
Lokala puben, hit går man efter dagens slit.
 
De serverade god mat och kalla pilsner och vi kunde snacka lite med "lokals".
 
Frank otroligt vackra guldstuff, det var så man blev knäsvag.
2008 02 22.

Denna dagen skulle vi åka ut med Garry (presidenten i WGA) som hade en kompis James som driver en guldcamp "Goldtours" som man kan boka turer med. Vi åkte upp med dem till en bäck som heter Slaty River och där hade han gjort i ordning en plats där det fanns vatten så att man kunde både vaska och detektera på samma plats. James hade satt upp en highbanker på platsen och vi kunde använda hans utrustning mot en liten avgift.

 

Grabbarna satte igång och jobbade med highbankern och jag gick en lång promenad med detektorn, det var ett fantastiskt område och när det finns vatten i bäcken så måste det vara helt otroligt att jobba i bäcken med vaskrännor och det fanns gott om små "gullys" där det finns guld. Hur som helst så kunde jag gå upp i dessa små gullys med detektorn och tyvärr hittade jag inga stora nuggets här heller.

 

Så när eftermiddagen kom gick jag tillbaka till grabbarna och de hade faktiskt inte hittat så mycket guld som vi hoppats på, så vi bröt upp och James tog oss med till en ung geolog som höll på och gräva sig in i en sandbank. Det var lite märkligt att se en ung man jobba på ett sått som bara egentligen "Oldtimers" gjorde. Han hade med sig ett bensindrivet elverk som han använde till att driva en slagborrmaskin och med denna så fick han loss guldförande grus ur en gammal sandbank.

 

Detta var inte en av våra bästa dagar när det gäller att hitta guld.

 

2008 02 23.

Denna dagen delade vi upp os på två gäng, Jag, Frank och Robban blev väckta av Robban klockan 5 på morgonen och vi åt en snabb frukost och hoppade in i bilen för att hitta ett nytt ställe att bo på. Vi tyckte att Eureka Caravan park var lite väl "mitt i stan" och vi var överens om att hitta ett ställe lite mer ute på landet.
Vi åkte upp mot Beufort och svängde av mot Avoka och en bergskedja som heter "The Pyrenees". Vi hade tittat på kartor och detta var ett bra ställe för guld, både till att vaska och detektera och det fanns en Caravan park där vi förmodligen kunde hitta någon stuga att hyra. Vi svängde in på en liten väg som gick upp mot berget, och det var tur att vi hade en 4 wheel drive för det blev en ordentlig tur uppför berget. Vi stannade lite här och där och provade att detektera, med magert resultat. Det var lite konstiga signaler från detektorerna och vi fortsatte istället med bilen upp till toppen av berget där vi tog fram detektorerna igen. Nu hittade vi inget och det var fortfarande svårt att detektera så vi bestämde att åka och hälsa på Coiltek som säljer detektorspolar och även hjälper till med guidade turer för nybörjare.

 

Innan vi åkte till Coiltek så svängde vi in i Avoka Caravan park och hittade en perfekt stuga. Det var inget att snacka om, priset var rätt och det fanns plats för alla 5 grabbar och det var lugnt och skönt, klockrent.

 

När vi kommer in genom dörren så har vi tur och möter John som är en av grundarna till Coiltek och sedan gick det fort. John tog oss med ut till deras testplats där han visade oss hur man ställer in detektorerna och hur signalerna skall låta när man hittar guld.

 

John förklarade att uppe på Pyrenees är det fyra stora kommunikations antenner som stör ut detektorerna och det är därför som det är svårt att detektera där uppe, man behöver vara en duktig detektorist för att klara ut det. Jag pratade lite med John och de har nu sålt Coiltek till en man som heter Trevor, så jag kommer att träffa honom i Adelaide nu snart.
Jag köpte också en ny spole till Lars GPX 4000 detektor, en stor 14 tums monospole som enligt John skall vara den bästa om man vill hitta stora nuggets på djupet och vem vill inte det?

 
Här får vi en utbildning av John som driver Coiltek Gold Center, bra och duktig veteran.
Vi blev även bjudna till att följa med Graig, en av Coilteks guider ut till ett av deras område där man kunde hitta fina nuggets, vi blev mycket glada över detta och åkte med.
Nu var vi med Coiltek ute på deras guidade turer och ibland lönar det sig verkligen att vara en Guldström, det öppnar många dörrar. Men om sanningen skall fram så är Aussies mycket gästfria och bjuder mer än gärna på det som de har. Området som vi åkte ut till hette "Chinese diggings" och det var massor av hål i marken där Kinesiska guldgrävare hade grävt sig ner igenom ett hårt lager av gammal flodbotten och sedan kommit ner till det guldförande gruslagret. Här skulle vi hitta stora nuggets, nu hade vi detektorerna i ordning och vi hade en stor spole på detektorn och vi var på rätt ställe.

 

Vi satte igång våra 3 detektorer, en GPX 4000 (med stor spole), en GP 3500 extreme (med liten spole) samt en SD 2200 (med vanlig standard spole). Vi hade allt som vi behövde för att lyckas, vi fick bra signaler men det var mest bara skräp och inget att hoppa högt över men när vi precis skall packa ihop våra detektorer så går vi bort mot Frank och då får han en bra signal. Fram med kameran och vi börjar att ta bilder när Frank gräver upp sin första nugget, han blir hur glad som helst och tänk vad guld kan göra med vanliga människor. Jag tror att det kallas för guldfeber.

 

Tony och Anders gick en lång tur i Ballarat med vaskpanna och vaskade på ställen som Tony hade varit på förut och de hittade faktisk bra med guld mitt inne i stan. Det är ju häftigt att man kan sitta bara 50 meter från Ballarat centrum och vaska guld.

 

Stort party med grabbarna på natten, Tony, Anders och jag gjorde stan och Anders var verkligen i sitt esse.

 
Kolla Franks koncentration, här har han hittat en signal.
 
Nu är det nära, här har Frank lokaliserat signalen och börjar att gräva med händerna.
 
Och där kommer den, en vacker nugget på ca 2 gram.
 
Vi fick se massor av kängrus, roliga rackare som studsar fram. Fast de är en stor trafikfara!
2008 02 24.

Nu var det dags att flytta, så det blev till att städa, packa och åka bil. Det blev trångt i vår "lilla" Nissan Patrol, vi kom fram och grabbarna var glada.
I med lite mat och ut till The Pyrenees med detektorerna. Frank hade några kartor och vi hittade ett bra ställe att detektera på så det var bara att köra. Nu hade vi inget flyt idag heller och det blev faktiskt inte en enda nugget idag. Men det var ett fint område och jag filmade och Robban fotade så det var en bra dag och som omväxling så gick vi i säng tidigt.

 

2008 02 25.

Vi sov som små barn i vår nya stuga och vaknade skönt. Efter frukost så åkte vi upp till turistinformationen där vi kunde hämta vår e-post och få lite info om Avoka och vi hade en ide om att fråga en markägare om vi kunde få lov att gå in på hans mark och detektera efter guld. Det är nämligen så att man skaffar en "Miners rights" som gäller i Australien och då får man lov att gräva guld på kronans mark men det är många som har varit på kronan mark och om du vill komma in på "private land" så måste du fråga markägaren.

 

Så vi hade igår ätigt lunch på en vingård och då tyckte Tony och Anders att vi kan åka upp och fråga på den vingården "Blue Pyrenees" om vi fick lov att komma in på deras vingård och detektera. Så vi åkte dit och Anders gick in med Tony och det var klockrent, ägaren tog emot oss och han till och med visade oss runt på vingårdens ägor och förklarade var det var bra och var vi inte fick gå. Bättre än så kunde vi inte ha fått det, så vi startade upp alla 3 detektorer och satte igång med att söka av området. vi höll på under hela dagen och tyvärr hittade vi bara skrot och kulor, inget guld. Vi provade även att vaska utan resultat så vid 3 tiden beslöt vi att det var dags att leta efter något annat område.

 

In i bilen och titta på kartorna som vi hade över området och enligt de kartorna så skulle det finnas ett par bra ställen med flera "qvartsreefs" (guldförande kvartsådror) en bit upp på bergskedjan så vi beslöt oss för att åka dit och det blev en häftig tur med vår Nissan Patrol. Jag körde och Tony läste kartan och efter ett tag var vi inne på en liten "4 wheel drive" stig som klättrade uppåt och när vi kom till en svår passage så lämnade jag över ratten till Frank som har mer erfarenhet av terrängkörning. Det var en svettig passage men vi klarade det och efter ett tag så var vi uppe på berget och hittade kvartsådror men de såg inte så bra ut så vi fortsatte en bit till och efter ett tag så började det att bli svettigt igen fast denna gången gick det nerför...... Det är alltid värre att åka neråt.

 

När vi väl hade kommit ner så tjoar Robban till att han såg en massa kvarts och vi stannade och tog fram detektorerna får att söka av området och eftersom vi bara har 3 bra detektorer så gick Tony och jag ner i den uttorkade bäcken och grävde upp lite grus som vi kunde vaska i en av dammarna som fanns i området. Vi fick gräva och bryta loss stenar för att komma åt bra grus och det var ett himla slit innan vi hade fyllt våra spanar med material. Sedan var det bara att bära upp materialet till dammen och börja vaska.

 

Då tjöt Tony till, yihaa vi hade hittat en fin liten nugget. Dagen var räddad och vi fick ny energi, märkligt nog fanns det inget smått guld utan bara stora bitar men vad gör det. Jag hittade inget i min spann och jag gick upp för att se hur det gick för Robban med detektorn och de andra gick ner till stället där Tony hittade sin nugget. Robban hade bara hittat skrot och kulor och vi beslöt att gå ner och detektera i bäcken där de andra grävde. Tony; Anders och Frank grävde upp två hinkar till och vaskade fram två fina små nuggets till så detta var en bra dag, och vi kommer att åka tillbaka till "Robbans Gully" igen.

 

Fast imorgon skall Tony och jag flyga till Adelaide och träffa Minelab och Coiltek så vi kan inte åka tillbaka imorgon utan det får bli en annan dag och vi behöver komma på ett bra sätt att kunna vaska fram guldet utan vatten. Resten av gänget skall imorgon ut med Lars och detektera på ett av Lars detektorklubbs ställen där det skall finnas gott om guld under några stora stenar som de skall flytta på. Det blir intressant att höra när vi kommer hem hur det har gått för dem.

 

Anders tyckte mycket om Lars GPX 4000 och blev duktig på att detektera, här under följer en stilstudie i hur man gör:

 

Välj ut ett bra område och gå sakta framåt. Svep med spolen i stora lugna svep över marken.

När du får en signal så röjer du först undan vegetationen och lyssnar om signalen är kvar. Är den det så använder du ditt grävverktyg och gräver upp ett par centimeter av jorden och lyssnar igen.

 
Här röjer Anders undan lite för att kolla om signalen är kvar.
 
Anders undersöker jorden som han har i handen med spolen.

Nu hade signalen flyttat på sig och då tar man upp jorden i handen och sveper med handen framför spolen och lyssnar uppmärksamt om signalen finns i handen.

Vi kallar det för "halveringsmetoden". Det betyder att man gör igenom materialet och halverar hela tiden mängden för att till slut bara ha signalen (fyndet) kvar i handen.

Så efter det är det bara att stoppa fyndet i fickan eller i ett plaströr.

Nu var det dock bara en kula som Anders hittade denna gången, men lite senare hittade Anders en snygg nugget som han givetvis blev mycket glad över.

 
 
Här har nu Anders stoppat ner sitt fynd i ett plaströr.
 
 
Fotografen Robert Pahlm tagen på bar gärning ...
 
Här vaskar vi sand i en av de få dammarna som fanns i området, pga vattenbristen i Victoria.

2008 02 26.

Upp riktigt tidigt och iväg med bilen mot Melbourne, Tony gjorde mig sällskap och det var skönt för det hade blivit trist att åka själv.
Vi kom fram med flyget till Adelaide och blev hämtade på flygplatsen av Ian från Minelab och åt frukost vid havet, såg några delfiner när vi tog en promenad på piren. Efter frukosten så åkte vi till Minelabs huvudkontor och blev visade runt. Det var mycket imponerande och totalt så jobbade 120 personer på huvudkontoret i Adelaide. I Adelaide gör alla GP, SD, GPX och X-Terra detektorer och det är även här som detektorerna utvecklas. Vi fick chansen att prata länge med olika personer som jobbar med utveckling och testning av detektorer och fick en bra genomgång av hur de olika detektorerna fungerar.

 
Ian, marknadschef på Minelab och vår värd och guide runt hos Minelab i Adelaide.
 
Här är några av de stora spolarna innan de "bakas" ihop; vad vi kallar för Dubbel D spolar.
 
Här görs det detektorer och spolar.

Efter detta så körde Ian oss till Miners Den i Adelaide där vi hade nästa möte med Trevor. Trevor är en ung man som nyligen har köpt Coiltek. Coiltek är ett företag som specialiserat sig på att bygga spolar som passar Minelabs detektorer och många anser att Coilteks spolar är bättre än de spolarna som Minelab själva gör.
Trevor hade just köpt Miners Den i South Australia och därmed blivit Minelab Dealer och på köpet fått en hel butik som även säljer guldgrävarutrustning och vi pratade mycket om hur man kan utveckla detta med att sälja guldgrävarutrustning i Australien.

 

På det hela var det en mycket givande dag och vi åkte taxi till flygplatsen och sedan var det bara att köra bill de sista två timmarna hem till Avoka, det blev sent och var mycket skönt att komma hem till stugan. Grabbarna hade varit ute med Lars och detekterat och hittat 3 stycken nuggets, den största vägde 1,1 gram. Det var livat i stugan och vi kunde bara gratulera, jag somnade som ett litet barn.......

 
På besök hos Coiltek i Adelaide.

2008 02 27.

Idag åkte vi ut med Lars och det var detektorer som gällde, vi började med att åka till ett ställe där Lars hade varit med sin klubb. Det var en bit att köra och vi kom fram till en plats där det ganska nyligen hade varit ett gruvbolag och skrapat av marken för att på så sätt komma åt guldet. De hade gått i konkurs och Lars klubb hade kunnat komma in och detektera med mycket bra resultat så där började vi dagen. Vi drog igång med alla våra detektorer och höll på i tre timmar utan resultat..... Så vi beslöt oss för att byta plats och åkte förbi Avoka där vi stannade för att äta en paj.

 
Här är Lars, vår utomordentligt trevliga vän och guide runt i Victoria.
 
Lars är en otroligt duktig detektorist. Han kunde hitta så små guldnuggets att vi inte trodde det var möjligt, men det gäller att känna sin detektor och vara noggrann så hittar man dem.
 
Tony och Frank gräver i ett av de många hål som Oldtimers hade gjort, men inget guld i detta.

Efter pajen så åkte vi upp till nästa plats, Mountain Hut där Lars klubb hade gjort några riktigt fina fynd. Lars visade oss runt och det såg riktigt bra ut med massor av hål i marken från guldrushens dagar, här hade "oldtimers" grävt ordentligt och vad man gör är att man detekterar i deras fotspår. Dagens detektorer är helt otroliga och man kan plocka upp riktigt små nuggets som oldtimers har missat. Nu var inte detta vår dag och vi hittade inte en enda......

 

Vi lyckades med att vaska fram lite små guldkorn så dagen blev inte helt misslyckad trots allt men man vill ju gärna hitta några större nuggets som skramlar i röret.
Lars åkte med oss ner till vår stuga på campingen där grabbarna gjorde i ordning barbeque, fantastisk gott. Efter det åkte jag och Lars upp till Frank (Lars gode vän, där hans husvagn står uppställd) där vi gjorde lite affärer med guldnuggets och specimens (stenar med guld i) och jag fick nu bra många nugget med mig med så med fickorna fulla av guld körde jag hem till stugan där grabbarna hade somnat och det gjorde jag med.

 
Ibland fick man bara sätta sig ner och njuta.
 
Tony tar sej en lugn stund och en dricka.

2008 02 28.

Idag åkte vi ut med Lars och Frank till Talbot där vi fick låna Franks dryblower som hade varit inne på översyn eftersom förgasaren blev full med damm sist gång vi använde den. Vi hittade bra med guld sist gång och nu körde vi bredvid och öppnade ännu ett hål i marken. Detta var en ganska kall och blåsig morgon så det blev till att jobba sig varm med att gräva och alla greppade tag i en hacka och började att jobba, Frank startade upp dryblowern och vi matade den med grus. Efter ca en timme så blev det dags för den första tömningen och det var ett hyfsat resultat som gav mersmak, och när Lars detekterade i vårt nygjorda hål så hittade han en fin liten nugget och med den på näthinnan blev det fart på oss och vi grävde i detta hålet i två timmar till innan vi vaskade igenom koncentratet.

 

Lars vän Frank är den som gör i ordning allas nugget till smycken och jag fick massor av tips av honom hur man skall göra rent guld och hur man kan göra fina smycken av sitt guld. Frank har gjort några helt otroliga jobb och är den som levererar allt guld som säljs på Sovereign Hill. Frank är även guld och silversmed och gör flera fina saker som säljs till guldgrävare runt om i världen och vi skall åka upp och titta lite närmare på vad han har gjort och få lite fina prover på olika smycken och saker som Frank gör.

 
Nu kör vi ännu ett race med Franks nyrenoverade dryblower, alle man hjälper till att gräva.
 
Frank och Frank ser till så att allt stämmer med dryblowern.
 
Vår Frank poserar framför maniken.
 
Robban som jobbade mest ser till så att sanden aldrig tar slut ...
 
Och Robban fick nöjet att finvaska, denna gången gav det inte lika mycket som den första.
Tyvärr blev det ingen nugget i detta hålet fast Lars kom med en fin bit som liknade en Tors hammare, vi bröt upp vid tresnåret och då åkte vi till Avoka och Lars och Frank åkte Hem till sig. Vi åt vår dagliga paj och efter det så åkte vi upp till Glen-Patrik Creek där Tony hade hittat 3 riktigt fina små nuggets när vi vaskade där. Det var rätt sent när vi kom fram så fram med all vaskutrustning och vi satte genast igång med att gräva. Robban hittade ett eget ställe Frank och jag grävde ett gemensamt hål medans Tony hittade ett eget ställe. Anders han tog detektorn och gick en sväng i bäcken.

 

Jag garvade lite åt Robban som hade valt ett konstig ställe att gräva på men eftersom han är som han är så fortsatte han med sitt hål, efter ett tag kom Anders med GPX 4000 detektorn och vi hade lärt oss att det lönar sig att detektera i hålen som vi gräver eftersom detektor är otroligt känslig och klarar att plocka upp signaler från riktigt små guldkorn.
Anders fick en signal i Robban hål och de jobbade vidare, Robban grävde och Anders detekterade och efter en stund hörde vi ett tjut från Robban, yihaaaa..... Nugget Lille Robban hade hittat sin första egna nugget.

 

Den är minst 8 mm och enligt Robban den vackraste nugget som han har sett, vi kan bara hålla med. denna dagen är räddad och allt material som vi har siktat och grävt upp sparar vi till i morgon då vi får åka till en damm och vaska så ni får veta resultatet då.

 

2008 02 29 Skottdagen.

Vi var uppe i tid och åkte ut till vingården för att tacka Shain för att vi hade fått lov att detektera på hans vingård, Shane var inte inne men vi sade tack till hans kamrater på kontoret och efter det så åkte vi upp till en stor damm med vatten för att vaska igenom det material som vi hade siktat igår. I Tonys hinkar fanns det inget guld, I mina och Franks hinkar hittade vi heller inget guld men i Anders två hinkar hittade vi desto mer, så det materialet från GlenPatrik Creek var bra och Anders hade hittat ett bra ställe.

 
Finvaskning vid en av de få dammarna, den enda som fick guld denna gången var Anders.

Så vi hade ett kort möte om vad vi skulle göra resten av dagen och den allmäna meningen var att det är roligt att vaska guld men det är ännu roligare när man kan plocka upp guldklimparna med händerna ;-) så det blev till att åka upp till "högarna" där vi kunde använda detektorerna för att hitta nuggets. In i bilen och iväg, Robban körde och ett tag trodde vi att vi var i Stockholm för det gick undan på småvägarna när han körde. Vi kom fram hela och gick en bit upp till "högarna".

 

"Högarna" är ett ställe som Lars tog med grabbarna upp till när Tony och jag var i Adelaide och det är uppgrävda rester från "Oldtimers" och i "högarna" finns det guldnuggets som "Oldtimers" har missat. Vi var fyra man som röjde undan buskar och stenar och en kille som detekterade. Det tog en stund att röja undan vegetationen och efter det så kom Anders med detektorn och efter ett tag när vi höll på med en annan hög så tjöt Anders till....... Nugget igen, denna gången en riktigt fin nugget på 0,6 gram och så var denna dagen räddad.

 
Tony, även han en mycket duktig detektorist.
 
"Welcome Stranger" funnen 1869 bara 2,5 centimeter under sanden. Vikt cirka 70 KILO!
Nu slappade vi lite i bushen Frank och Tony detekterade varsin hög utan resultat och Robban och jag bara tog det lugnt, Robban skulle flyga ut från Australien med destination Asien idag och han skulle åka buss från Ballarat till Melbourne så vi beslöt att hoppa in i bilen och köra de 10 milen ner till Ballarat med Robban och då kunde vi ha en sista fest på kvällen med gänget. det blev ett riktigt partaj på puben och vi hamnade i en maskerad, det var som vanligt full fart på Tony och Anders och heder åt grabbarna som inte missade en enda fest. De bägge är riktiga festprissar och går ni ut med dem har ni inte tråkigt.......
Kom hem till stugan i Avoka sent men vi hade haft "görskoj" så det var inga problem.
 
Jodå, vi hade allt roligt också.
 
Som ni förstår så blev vi mycket populära hos lokalbefolkningen.

2008 03 01.

Robban hade lämnat oss och nu var det dags för oss att åka hem. Packa och städa ur stugan och sedan åkte vi upp till Frank i Cressvik där vi var väntade, och vi blev bjudna på smarriga bullar av Franks fru och fick ännu en gång titta på massor av guld, Tony köpte lite stenar som han skall slipa och grabbarna köpte några stuffer.
Vi åkte efter Lars ner till Melbourne där han vackra fru Gunilla hade gjort i ordning middag åt oss, tack Gunilla. Efter maten blev det mycket guldsnack och grabbarna köpte några fler nuggets av Lars.

 

Nu var det bara 35 timmars flyg hem.........

 

Skall man försöka att sätta betyg på denna resa så på en skala från 1 till 10 blir det 10+
Vi blev otroligt väl omhändertagna av Lars och vi hade fint boende och bra bil och det viktigaste av allt var att hela guppen fungerade fantastiskt bra tillsammans.
Vi nästan slogs om vem som skulle betala och vem som skulle diska och alla hjälpte till utan att protestera.

 

Vaskeguld fanns det överallt, nuggets var inte svårt att hitta med vaskpanna eller detektor. Nu hade inte vi den turen att hitta några större nuggets med vi såg andra som hade hittat och att det finns en chans att hitta stora nuggets i Victoria det är det ingen tvekan om. Ta chansen, åk till Australien, ett fantastisk land med massor av guld och gästfria människor.

 
Här är lite av guldet som vi hittade med detektorerna.
Väl mött i Ädelfors ...
Familjen Guldström
Om oss
Kundtjänst
Mitt konto
Kontakta oss
Hem