sek
eur
 
sek
eur
usd
 
0 produkt(er) - 0 kr
till kassan
Hem

Ädelforsingarnas nyhetsbrev 16

Hej alla Ädelforsingar.

 

Så här gick det i Arizona - februari 2001 - allt enligt dagboken ...

Tisdag

Calle och jag åkte vid 7- tiden på morgonen kom fram till Phoenix i Arizona klockan 23.00 lokal tid efter ca 24 timmars resa. Anders "Goåtland" Håkansson mötte oss på flygplatsen med sin hyrbil och visade sitt guld. Han körde oss sedan till vårt motell, som Kathe hade bokat i förväg och där somnade vi gott.

Onsdag

På morgonen åkte vi tillbaka till flygplatsen där vi hämtade vår hyrbil, som Kathe hade bokat via internet. Vi åkte upp till Goåtlands motell i Wickensburg, sedan vidare ut till AAGP:s ena claim "Paydirt 4" där vi detekterade för första gången i USA. Hittade dock inga nuggetar, men vi fann plåtbitar och blykulor. Vi hittade ett litet blyhagel, så detektorerna fungerade bra. Alltid nå´t som Fan sa när han fick se Åmål.

På eftermiddagen åkte vi till en gammal guldgruva i närheten av Wickensburg. Den är mycket berömd och heter Vulcan Mine. Staden Wickensburg är uppbyggd av gruvarbetare och är namngiven efter han som fann guldådern.

Retur till Phoenix. Firade av Goåtland som skulle åka hem dagen efter. Calle fick låna Goåtlands Gold Bug2 detektor. Det var snällt av honom.

 

 

Torsdag

Åkte till Apache Junction och besökte Mike som driver guldgrävaraffären Pro Mack South, en trevlig prick. Han är också vice ordförande i Superstition Mountain Treasure Hunters Club, SMTH. Vi fick tillstånd att vara på alla deras inmutningar i Arizona! Vi köpte lite lättare utrustning och anmälde oss till deras Nugget Hunt på söndag. Körde mot Quartzsite, kom fram sent, bokade in oss på motell, somnade utan alltför mycket besvär.

Fredag

Tidigt på morgonen, efter det att vi hade ätit frukost, åkte vi ut till SMTH:s inmutningar "ORO FINO 1 + 2" där vi började att detektera. Vi höll på i fem timmar, hittade inget guld men "hot rocks" (mineraliserade stenar) blykulor och turkoser. Tog en runda på lokala stenmarknaden i Quartzsite. Trötta, i säng tidigt efter massor av sol och mycket grävande.

Lördag

I dag fortsatte vi att detektera på inmutningen och nu började vi att kunna skilja på de olika ljuden från detektorn. Höll återigen på i ca. 5 timmar med avbrott för lunch i öknen med kaktusar som avundsjukt tittade på oss när vi åt och framförallt drack. Vi hittade en hel del föremål med inget guld. Efter vi hade detekterat färdigt för dagen, körde vi vidare till Prescott där vi bokade in på motell. Gick till Saloonen på kvällen för en öl och en dans bland alla cowboys och cowgirls.

Söndag

På morgonen körde vi till Apache Junktion och till en ranch som heter O.K. Corall där SMTH hade ordnat med metalldetektortävling, för 12:te året i rad. Calle och jag anmälde oss till Nugget Hunt tävlingen. Vi träffade massor med guldgrävare och jag blev genast inkastad som funktionär i en av deras tävlingar. Den tävlingen kallas för Treasure Hunt, där man placerar ut numrerade poletter och mynt som representerar priser. Priser i denna tävling var bl.a. metalldetektorer och dry washers. Det var c:a 100 deltagare i denna tävling som pågick i 1 timme.

Nugget Hunt tävlingen började på eftermiddagen. Vi var 38 deltagare. 76 nuggetar var utplacerade i en inhägnad ruta på ca. 50 x 200 meter.

 

Nuggetarna som man hittade, fick man fick behålla. Calle och jag hittade inte en enda nugget. Men vi hade roligt i alla fall. Senare på kvällen var det barbecue och föreläsning om The Lost Dutchmans Mine - en legend om en rik guldgruva i Superstitions Mountain - som alla letar efter. Det var en fin avslutning vid en brasa - under ökennattens alla stjärnor.

 

Måndag

Rundtur i Arizona och Nevada. Började med meteorkratern vid Flaggstaff. För 50.000 år sedan kom det en stor meteor - 50 meter i diameter - och gjorde ett hål i backen som är 250 meter djup och 1.300 meter i diameter.

 

Körde sedan mot Grand Canyon via Flagstaff där man kunde se snö på dom höga bergstopparna; högsta toppen var ca: 4.200.meter. Grand Canyon är ett stort dike som Coloradofloden har eroderat ut genom årmiljoner. Det är för stort för ögat, väldigt imponerande.

Tisdag

Körde vidare mot Las Vegas . På vägen passerade vi ett ställe som heter Gold Basin där vi detekterade i ca: 2 timmar. Man har på detta stället hittat både guld och meteoriter. Vi hittade flera intressanta stenar med inget guld. Vi fick uppleva en regnstorm i öknen och det var sannerligen en annorlunda upplevelse. Kom fram till Las Vegas på eftermiddagen efter att ha passerat Hoover Dam.

 

 

 

Väl framme i Las Vegas körde vi direkt till Hotellet Golden Nugget Inn. Där har dom en av världens största nuggetar till beskådning. Se bilden här över. Den heter Hand of Faith och väger ca: 29 kilo och är funnen på en campingplats i västra Australien. Sedan gjorde vi Las Vegas osäkert.

Frampå kvällen skulle jag ta ut 100 dollar ur en bankomat. Jag stoppade in mitt Visakort och knappade in alla siffror. Då syntes en text på bankomatens display: -"Kvitt eller dubbelt"? Kul by.

Onsdag

Efter Las Vegas körde vi längs Colorado River och svängde in på Route 66, mot en gammal guldgrävarstad som heter Oat Town där det även finns en guldgruva i drift. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Quartzsite för att prova vår lycka igen.

Torsdag

Framme i QZ pratade vi med Dan, som driver guldgrävaraffären i stan. Han föreslog oss att detektera på en allmän plats som heter The Dome Flats. Vi åkte upp till det ställe som Dan hade föreslagit och det såg mycket lovande ut. Vi såg lite folk som detekterade och en kille som körde med en dry washer.

 

Nåväl, vi satte igång detektorerna och höll igång i 7 timmar med sedvanlig rast för lunch. Vi hittade dock inget guld denna dag men vi träffade en guldgrävare - John - som visade oss till The Old Spanish Diggings. En av de första guldgruvorna i området. Hit tänkte vi, här detekterar vi imorgon. Nå trötta efter en lång dag i solen så satte vi oss till bords och spann planer för morgondagen.

Fredag

Upp och iväg för att tvätta lite kläder och sedan vidare upp till Dome Flats. Nu visste vi lite mera än dagen innan så efter ca två timmar så kom så äntligen det första riktiga glädje tjutet ifrån detektorn. Och med darrande händer så grävde Calle fram den första lilla NUGGETEN. Den var rätt liten men vad gör det - det var GULD !!! Och efter en liten stund så hittade även jag en något större nugget. Guldfebern satte nu in på allvar och vi höll på tills det började att skymma. Helt underbart. Vi hade hittat våra första egna nuggetar i öknen.

 

 

Vi hade i Apache Junktion bestämt med en guldgrävare som heter Ray att vi tillsammans skulle bege oss upp på en inmutning i Rye, som tillhör SMTH club, så vi satte oss i bilen och det var lite lättade nu - för har vi ju hittat de första guldnuggetarna. Sent på eftermiddagen fick jag en mycket stark signal... Vad jag kunde förstå, så var det något stort. Vi grävde en jättegrop - se bilden till vänster - innan vi satte hackan i en gasledning som gick mellan Phoenix och Los Angeles. Vi fick snabbt skopa igen gropen... Fick senare veta att farsan hittat samma gasledning en bit längre bort.

Lördag

Upp kl. 6 och iväg för att möta Ray. Åt frukost tillsammans med Ray och ett glatt gäng. Vi åkte tillsamman med honom till Rye där SMTH och The Mesa Gold-diggers har varsin bra claim.

Vi träffade ett 10-tal guldgrävare som höll på att gräva i en torr bäckravin. Gänget använde drywashers och vaskpannor. Dom fick transportera vatten till platsen. Vi fick se mängder av vackra guldnuggetar. En kille hade hittat ca:15 gram och guldfebern steg. Ray satte upp sin utrustning längre ner i ravinen, där det fanns en vattenkälla. Under tiden detekterade Calle och jag. Ray och Kathe arbetade tillsammans med Rays utrustning och det dröjde inte länge innan skriket kom från Kathe. Vi undrade genast om det var en skallerorm eller nugget. Det visade sig vara en nugget som hon kom springande med.

 

Glädjen stod högt i tak. Calle och jag hittade flera små guldnuggetar. Vid skymningen återvände vi tillbaka till Apache Junction. Vi bestämde att vi skulle fortsätta nästa dag, så Ray lånade oss en del av sin utrustning. Tack Ray.

Söndag

Tidigt på morgonen med guldfebern väl kännbar i kroppen, återvänder vi till Rye och inmutningen. Vi sätter upp vaskutrustningen och hittar bara smått guld så Calle och jag bestämmer oss för att gå med detektorerna i stället. Efter bara två timmar kommer det rätta ljudet från min detektor. Med adrenalinet pumpande i kroppen gräver jag fram en stor nugget. Helt underbart. Det dröjer inte länge så dyker Calle upp och det visar sig att även Calle har funnit en nugget. Vi forsätter att vaska men hittar bara "smått" guld. Se bilden med vaskpannan.

 
De bästa dagarna hade vi i Rye, här är några av nuggetarna vi hittade.
Rolf Guldström
Om oss
Kundtjänst
Mitt konto
Kontakta oss
Hem