Ädelforsingarnas brev nummer 47

Om städning

Jag ska berätta lite om städning av guldvaskningen i Ädelfors. Det är så att turister och nybörjare slarvar lite när de lär sej att vaska guld. Det blir kvar en hel del sand i bäcken och den sanden är guldförande ...

På något vis måste den sanden bort, annars fylls ju bäcken igen och då går det ju inte att vaska där längre. Fiffiga guldgrävare har då erbjudit sej att ta bort sanden - om dom får behålla guldet som sanden innehåller. Det får dom. Denna städning är mycket populär och ofta får guldgrävarna vänta en dag eller två innan de blir ledigt.

Följande bilder är tagna vid olika tillfällen.

En person - soparen - borstar ihop högar av guldförande sand...

Grävaren fyller en skottkärra med dessa högar...

Skottkärran körs iväg...

Upp mot långrännan...

Gruset matas in i långrännan... Mataren ser och lär hur detta går till...

Han har nu blivit utbildad och matar så mycket han kan...

Gruset följer med vattnet i långrännan, där stenar och grovt grus siktas bort - helt automatiskt...

Den nu siktade sanden tar vägen via vaskrännan innan det tailas ut i Emån. Guldet blir kvar i rännans räfflor. De tre stora stenarna i matarrännan har bara lagts dit för att sänka vattnets fart in till rännan...

Några guldgrävare suger upp överbliven sand från lektions- och siktbaljorna. De använder då en guldströmmare...

Sanden från denna vaskas sedan i en vanlig ränna på vanligt sätt...

Så här ser det ut.

Därefter blir det finvaskning av koncentratet. Det brukar - som synes - vara en trevlig stund...

Särskilt när guldet börjar titta fram.

Kul va ?

Eller hur ???


Väl mött i Ädelfors ...

Very best,
Guldis