Guldgrävarresa till Nya Zealand, av Lars Guldström.

Pia Karlsson (numera Guldström), Kathe Dahlström och jag åkte ner till Nya Zealand i nov. 1994, bland annat för att kolla in läget på guldgrävarfronten. Vi hade förstås med oss en LeTrap-ränna, Hendersonpumpar, vattenkikare, pannor osv, för att kunna göra ett bra arbete. Vi kompletterade vår utrustning med en del grejor från närmaste järnaffär där nere, bland annat en långskaftad guldgrävarspade av den klassiska modellen. Vidare, så köpte vi in kartor och böcker om guldgrävningen på ön. Sedan bar det av ut i bäckarna.

Nordön

På Nordön grävde vi inte guld. Där finns inte mycket att vaska där. Det mesta guldet fanns här i berget och det bröts med stora maskiner och lakades fram med cyanid. Inget för oss, alltså. Men om du ändå åker till Nordön så kan du besöka Rotoroa, en stad med många intressanta gejsrar som sprutar hetvatten 30 meter upp i luften. Man har analyserat gejsrarna vatten och funnit att det innehåller en hel del guld. Det är faktiskt så att gejsrarna håller på att bilda nya guldmalmer. Vi ville dock inte vänta på att dom skulle bli färdiga att brytas, eftersom detta skulle ta flera miljoner år, så vi drog vidare till ...

Sydön

Först lite fakta om ön. Landskapet är i mycket omväxlande och oerhört vackert. Höga, snöklädda alper, mjuka kullar och mindre slätter. 70 miljoner (!) gräsklippare (får) ser till att hålla landskapet öppet och det gör dom med all ära. Det finns inte så mycket skog på ön. Kusten utgörs i allmänhet av sandstränder, men det finns även en del klippig kust. I sydväst finns det fjordar, som i Norge. Vattnet i sjöar och vattendrag är oftast kristallklart. Länsvägarna var bra, trafik var gles. På Sydön bor det mindre än 1 miljon människor. Samtliga som vi kom i kontakt med, var mycket vänliga och hjälpsamma.

Det finns mycket gott om vaskeguld på många ställen. Minst hälften av öns areal är guldförande. Där är massor av vattendrag att vaska i. Miltals med havsstränder av svartsand, som innehåller mikroguld. Vi hade fått lite olika uppgifter om det var tillåtet att vaska eller inte, men alla lokala förmågor sa att det inte var några problem att vaska "var som helst". Vi klättrade dock inte över några staket, utan höll oss till bäckar och älvar som inte var inhägnade. Att vaska guld betraktades som något alldeles naturlig, ungefär som att plocka blåbär här hemma i Svedala. Det låter som en paradisö och det är det också. Helt klart. Bilden till höger visar en flod med guldförande grus. Mycket grus.

Vi hyrde en husbil och drog iväg. Vi fann mest guld i den norra delen av ön, samt runt Arrowtown, där chansen att hitta grovt guld och nuggets är störst. Tyvärr kunde vi inte komma till den allra mest attraktiva delen av Shootover River och Arrow River, för just då var det ovanligt högt vatten efter kraftiga regn. Vår husbil kunde inte ta sej fram till dom ställena på de översvämmade småvägarna. Det berättades i tidningar från den stora guldrushens tid där på 1890-talet, att många av guldgrävarna skämdes över att - med bara 2 man och en rocker (en handdriven "guldvagga") - kunde få över 100 kilo guld per dag.......
Det dredgas fortfarande i Shootover och Arrow river.

Vi såg flera moderna guldgrävare, som grävde sej igenom gamla flodbottnar. Det brukade vara ett par man, en grävskopa och en vaskmaskin, bestående av en stor trumlare och en vaskränna. Men vi besökte också en större alluvial guldgruva med många grävskopor, lastmaskiner och vaskverk. Hålet, där dom grävt i många år, var stort. Mycket, mycket stort. Till höger syns en grop där en gul grävmaskin - lite till höger om mitten på bilden - tar i genomsnitt 16 gram guld i varje skopa... Hålet är minst 50 meter djupt i bortre änden.

Ska jag dit igen - och det är mycket troligt - så tar jag med mej min guldströmmare. Helt klart. Sedan koncentrerar jag mej på de mindre bäckarna, som rinner ut i de älvar som det grävts i över 100 år. De stora älvarna är redan genomgrävda av mer än 400 (!) jättelika mudderverk. Men dom mindre bäckarna kom dom aldrig åt.

Här till höger ses en vaskanordning av normal storlek. Den matas med en normal grävskopa.

PS. Vill man ut och söka verkliga guldgrävaräventyr så ska man nog ta sej till Papua-Nya Guinea. Där finns enorma mängder med vaskbart guld. Stora delar av landet är fullständigt laglöst. (Djungelns lag - Döda eller dödas, äta eller ätas - gäller dock i full utsträckning). Har man liv och hälsa i behåll är det inte svårt att bli av med både och, där.

Lars Guldström.