Guldström & Co AB – Den rätta vägen

1 skälet – Vår historia

Företaget grundare, Lars Guldström

Det hela tilldrog sej för drygt 30 år sedan och är därmed en gammal historia. Dock vill jag ändå berätta den, för den har antydan till poänger. Kanske någon kan ha nytta av mina erfarenheter, även om det är tveksamt att någon bryr sej om att lära av en vis (?) man. jag hade ett guldspjut. Ja, inte ett sådant som finns att köpa idag, utan en mycket, mycket tidig modell. Apparaten hade ännu inte ens döpts och fått sitt namn, Guldspjutet. Nåväl - apparaten skulle provas i "den hårda verkligheten", på något ställe där det fanns guld. I en gammal, gammal uppslagsbok läste jag att det skulle finnas guld i norra Finland. Var där, stod det inte närmare bestämt. OK, tänkte jag - jag åker dit. När jag väl kommer dit, så hittar jag det nog.

Jag har ju ett guldspjut. Jag hade ju förstås också hört talas om Boliden i Västerbotten, där man vid den tiden bröt mycket guld. Boliden fick bli som reserv om jag till äventyrs inte skulle kunna fylla bilen med finskt guld.Det kan nämnas att vid den tiden trodde jag att guldet inte var i form av små korn, utan mera i form av mer eller mindre stora klimpar. Som gruskorn och mindre stenar. Vidare, trodde jag inte att dom lågt särskilt glest utspridda, utan mera samlade. Som ägg i en hönsgård, kanske. Att denna bild skilde sej en aning från verkligheten, fick jag klart för mej först senare.

Här är lite av det guld man hittar.

Jag hade läst i en amerikansk dykartidning - jag var själv en mycket aktiv sportdykare på den tiden - en artikel om att amerikanska sportdykare hade gett sej upp i de floder som gamla tiders guldgrävare hade grävt i. Där hade dom hittat otroligt mycket guld. Mängder! Den ena fullastade, ja rent av överlastade, vaskpannan efter den andra var fotograferade i tidningen. Och - vad som stod i tidningar var ju sant. Det trodde i alla fall jag. Det vill säga, det trodde jag på den tiden.

Hur som helst, så skrev tidningen också om någonting som kallades för en dredge, en sorts "undervattens-dammsugare". Den var en förutsättning för att en dykare skulle få fram guld, sas det. En så´n måste man ju ha! Men, det var - på den tiden - inte bara att ge sej in i närmaste järnaffär och vraka och välja bland dredgarna. Man kunde inte ens köpa en endaste en. Det fanns inga. Men, vad gör det? Finns det inga att köpa, så får man välan bygga en själv. Sagt och gjort. En mindre motorpump, av japanskt fabrikat, inhandlades, aluminiumplåt, skruv och mutter, slangar och en hel del annat. Skruva, bocka, skruva. Så var den klar. Att provköra den var det inte tal om, det var ju jag själv som hade byggt konstverket. Och - jag gör ju aldrig några fel, eller hur?

Så gjorde jag upp en lista med vad jag skulle ta med mej på expeditionen. Det blev en ganska lång inköpslista. En gummibåt, för 149:- (vilket klipp, trodde jag) handlades upp på varuhuset Grand Bazar i Göteborg. Paddlar av plast, ingick i priset..... läs hela historian här