Att sänka ner pannan i vattnet och åter höja den, kallas för att pumpa. Ju kraftigare du gör denna pumprörelse, desto mer grus sköljs med ut ur pannan vid varje pumptag. När någon mm av det översta gruset sköljs med ut varje gång, så pumpar du lagom kraftigt. Det är ganska lagom kraftigt när ett pumpande är 1 dm. djupt och tar 1 sekund.

Steg 5: Behåll pannan lutande alldeles under vattenytan. Skaka igen, så kraftigt - men inte kraftigare - att all sand åter kommer i rörelse och blir en soppa. Du ska skaka pannan så kraftigt att du kan höra hur gruset rasslar. Pannan ska lutas så mycket att sanden skakas fram nästan till den yttre pannkanten, men inte skakas över kanten. Några få skakningar räcker.

Man växlar sedan mellan steg 4 och 5, kanske 20 - 100 gånger, beroende på hur snabbt eller noga man vill vaska. Allteftersom det blir mindre och mindre grus och sand kvar i pannan, måste pannan lutas alltmer. Dessutom gäller att ju mindre grus det är kvar i pannan, desto nättare ska skakningarna och sköljningarna vara.

Svartsanden börjar synas
Om det är vanlig sand från en bäck som vaskas, så kan man nu se en svart sand i pannan. Den syns först på botten, tillsammans med sanden som är närmast kroppen när man vaskar. Varje gång man skakar pannan (steg 5) sjunker den dock undan och försvinner ner i den lättare, ljusa sanden. När pannan skakas, märks det att den översta sanden, toppskiktet, blir ljusare.

Nu kan också ev. kvarvarande stenar plockas bort ur pannan. Men - kolla dem noga först, innan dom kastas bort. Känn efter om dom verkar extra tunga eller om dom är helt eller delvis genomskinliga. Spara dom i så fall för senare analys!

Svartsand (koncentrat)
Svart sand består till största delen av magnetit, ett mineral som innehåller mycket järn och det är därför nästan dubbelt så tungt som vanlig sand. När svartsanden börjar synas, så är det en signal till vaskaren att ta det ännu mer försiktigt. I svartsanden finns guldet, och eftersom skillnaden i vikt mellan guld och svartsand är mindre än den mellan guld och vanlig sand eller grus, så är risken större att man vaskar bort även guldet. Men, med skärpt uppmärksamhet så ska det gå bra.

Det är i detta läge som det visar sig vilken nytta man har av en modern vaskpanna med riktigt bra guldfällor. Skulle guldkorn vara på väg från den ena fällan ut mot de andra, så syns det tydligt, om pannan är tillverkad i rätt färg. Fällorna, om de är rätt konstruerade, hindrar effektivt att guldet sköljs ut ur pannan.

Omstart
Om du tror att guldet ändå slunkit förbi någon av de nedersta fällorna och är på väg ut ur pannan, så håller du pannan vågrätt - med lite vatten i den - och skakar ner den sanden som är kvar, i botten. Därefter börjar man om från början, men nu förstås bara med den sand som finns kvar i pannan. Detta kallas omstart, och kan göras när som helst. Det räcker med att man bara tror att guldet kanske är på väg ut ur pannan. Då ska du göra en omstart. En van vaskare brukar göra en till tre omstarter per vaskning.

Efter omstart börjar man med steg 2 och fortsätter med 3, 4, 5, 4, 5, 4, 5, och så vidare. Steg 4 och 5 upprepas alltså tills dess att det bara återstår någon tesked sand i pannan. Denna rest - som nu till stor del troligtvis består av svartsand med guld i - kallas för koncentrat. Detta ska nu finvaskas, tills bara guldet återstår.

Finvaskning
Ta upp vaskpannan ur vattnet. Behåll någon halvliter vatten däri, och skaka ner koncentratet i ett hörn av pannans botten. Häll en eller två droppar tensidmedel i pannan. Detta är viktigt om man ska ha en chans att vaska finkornigt guld. Vill man bara vaska fram grovt guld, så behövs det inte något tensidmedel.