Ju fortare vatten matas genom Skakulan, desto mera skakar den. Vill man ha mycket vatten till rännan - men bara vill att Skakulan ska skaka lite grann - så får man låta bara en del av vattnet från pumpen passera genom Skakulan. Resten av vattnet från pumpen passerar då förbi Skakulan, direkt till vaskrännan. Detta går lätt att ordna med kran/kranar.
Skakulan byggs av en kraftig burk - med ett ingångsmunstycke på sidan och ett utlopp i centrum. I burken läggs en stålkula.
Färdigt - nästan.
Du får själv experimentera med diametern på sprutmunstycket för att få bästa fart på kulan och med kulans storlek för att få lagom kraftiga skakningar till just din vaskränna.
Så här ser den ut i genomskärning:
Stålkulan syns svagt, till höger inne i burken.
Höljet är gjort av två orangea "rörgavlar" (eller vad de kan heta) av kraftig plast, som finns att köpa i rörmokaraffärer.
Manicken - som kan kallas för en "jigg" - är en rund cellplastskiva med c:a en cm hög kant runt om - inte olikt en stor, flat vaskpanna. (Kanske går det att använda en grund parabolantenn.) Nåväl, skivan hänger, så vågrätt som möjligt, i tre linor.
Sanden hälls på, av den snälle Magnus här till höger, löses upp av vattnet och skakningarna och de lättare partiklarna sköljs med ut över jiggens kant. Guldet stannar kvar i jiggen eftersom det inte kan ta sej över kanten som är c:a 1 cm hög.
