Hur vaskar man med vaskpanna?

Först och främst måste jag säga att det är mycket svårt att i skrift tala om hur man vaskar guld. Man borde se det på video. Och - det finns en alldeles utmärkt, svensk video och en CD-ROM, som på ett enkelt och lätt förståeligt sätt visar hur det går till att vaska, både med vaskpanna och med vaskränna. Eller - tillsammans med Sveriges absolut mest erfarna guldgrävare - i Ädelfors.

Nåväl, här är textversionen: Vad som behövs är: en vaskpanna, några guldkorn (eller några tillplattade blyhagel som får representera och i denna beskrivning även kallas guld) ett par liter sand, helst ljus och finkornig, samt vatten, gärna en lätt forsande bäck.

Ett par centimeterstora stenar är bra att lägga i sanden i pannan från början när man vaskar. De hjälper till att röra om i sanden. I slutfasen plockas stenarna upp ur pannan, sedan man sköljt av dem i vaskpannans vatten. Stenarna har därmed gjort sitt och kastas.

Det finns en färdig övningssats att köpa. Det är en liten plasttub med guldförande sand. Den är suveränt bra när man ska lära sej att vaska guld. Guldsanden rekommenderas på det varmaste!

Principen, att man kan vaska fram guld ur sand, bygger på att guld är enormt tungt. Guld är, under vatten, 10 - 11 ggr. tyngre än sand.

Vaskningens grundprinciper:

A: Skaka pannan så att guldet, som är tungt, sjunker till pannans botten.

B: Skölj bort den översta sanden, som är mycket lättare än guld.

C: Växla mellan A och B tills dess att endast guldet återstår i pannan.

Så här går det till, lite mera i detalj:

Steg 1: Välj helst ut en bra sittplats vid ett lätt strömmande vattendrag. Fyll sedan vaskpannan till 1/3 med grus eller sand. Lägg försiktigt guldkornen/blyhaglen överst och sänk vaskpannan helt under vattnet tills all sand är genomdränkt. Ta sedan upp pannan ur vattnet och häll av en del av vattnet. Det ska vara så mycket vatten kvar i pannan att det täcker gruset med cirka en centimeter.

Steg 2: Låt alltså pannan flyta på vattenytan och skaka den lagom kraftigt i sidled minst 20 - 30 gånger. Skaka hellre för många gånger än för få. Lagoma skakningar ska vara så kraftiga och ryckiga att all grus och sand kommer i rörelse, inte bara det översta lagret. Ett mått på att du skakar lagom, är att du kan höra hur gruset rasslar i pannan. Det får inte vara så kraftiga skakningar att gruset skvätter ut ur pannan. Skakningarna är mycket viktiga. Det är nu som sand och vatten bildar en soppa. Ev. sammankittade jordklumpar löses upp och framför allt: det lättare materialet arbetar sig nu i zick-zack uppåt medan guldet arbetar sig i zick-zack allt djupare ner i soppan, för att slutligen befinna sig på botten av pannan.

Steg 3: Under tiden som du skakar pannan i sidled, så tippar du den sakta mer och mer framåt, utåt, tills dess att gruset skakats fram, till strax innanför den yttre pannkanten. Gruset ska då vara alldeles under vattenytan. Då ska du upphöra med skakningarna någon sekund, så att sanden i pannan lägger sej stilla. Håll pannan lutande i vattnet.

Steg 4: Utan att förändra pannans lutning, sänker du den rakt ner under vattenytan, kanske en dryg decimeter. Därefter, fortfarande utan att förändra pannans lutning, så höjer du den upp ur vattnet, ända tills den yttre pannkanten åter är uppe i vattenytan. Vad som händer, när du sänker ner pannan, är att vatten strömmar in i den. När du sedan höjer den igen, så strömmar vattnet ut och då sköljs också en del av det översta, lätta, gruset med ut ur pannan.

Beroende på hur kraftigt du gör denna rörelse, så kommer mer eller mindre grus att sköljas ut ur pannan. Vaska på detta sätt bort mm efter mm av grus och sand från det översta gruslagret. 

Att sänka ner pannan i vattnet och åter höja den, kallas för att pumpa. Ju kraftigare du gör denna pumprörelse, desto mer grus sköljs med ut ur pannan vid varje pumptag. När någon mm av det översta gruset sköljs med ut varje gång, så pumpar du lagom kraftigt. Det är ganska lagom kraftigt när ett pumpande är 1 dm. djupt och tar 1 sekund.

Steg 5: Behåll pannan lutande alldeles under vattenytan. Skaka igen, så kraftigt - men inte kraftigare - att all sand åter kommer i rörelse och blir en soppa. Du ska skaka pannan så kraftigt att du kan höra hur gruset rasslar. Pannan ska lutas så mycket att sanden skakas fram nästan till den yttre pannkanten, men inte skakas över kanten. Några få skakningar räcker.

Man växlar sedan mellan steg 4 och 5, kanske 20 - 100 gånger, beroende på hur snabbt eller noga man vill vaska. Allteftersom det blir mindre och mindre grus och sand kvar i pannan, måste pannan lutas alltmer. Dessutom gäller att ju mindre grus det är kvar i pannan, desto nättare ska skakningarna och sköljningarna vara.

Svartsanden börjar synas
Om det är vanlig sand från en bäck som vaskas, så kan man nu se en svart sand i pannan. Den syns först på botten, tillsammans med sanden som är närmast kroppen när man vaskar. Varje gång man skakar pannan (steg 5) sjunker den dock undan och försvinner ner i den lättare, ljusa sanden. När pannan skakas, märks det att den översta sanden, toppskiktet, blir ljusare.

Nu kan också ev. kvarvarande stenar plockas bort ur pannan. Men - kolla dem noga först, innan dom kastas bort. Känn efter om dom verkar extra tunga eller om dom är helt eller delvis genomskinliga. Spara dom i så fall för senare analys!

Svartsand (koncentrat)
Svart sand består till största delen av magnetit, ett mineral som innehåller mycket järn och det är därför nästan dubbelt så tungt som vanlig sand. När svartsanden börjar synas, så är det en signal till vaskaren att ta det ännu mer försiktigt. I svartsanden finns guldet, och eftersom skillnaden i vikt mellan guld och svartsand är mindre än den mellan guld och vanlig sand eller grus, så är risken större att man vaskar bort även guldet. Men, med skärpt uppmärksamhet så ska det gå bra.

Det är i detta läge som det visar sig vilken nytta man har av en modern vaskpanna med riktigt bra guldfällor. Skulle guldkorn vara på väg från den ena fällan ut mot de andra, så syns det tydligt, om pannan är tillverkad i rätt färg. Fällorna, om de är rätt konstruerade, hindrar effektivt att guldet sköljs ut ur pannan.

Omstart
Om du tror att guldet ändå slunkit förbi någon av de nedersta fällorna och är på väg ut ur pannan, så håller du pannan vågrätt - med lite vatten i den - och skakar ner den sanden som är kvar, i botten. Därefter börjar man om från början, men nu förstås bara med den sand som finns kvar i pannan. Detta kallas omstart, och kan göras när som helst. Det räcker med att man bara tror att guldet kanske är på väg ut ur pannan. Då ska du göra en omstart. En van vaskare brukar göra en till tre omstarter per vaskning.

Efter omstart börjar man med steg 2 och fortsätter med 3, 4, 5, 4, 5, 4, 5, och så vidare. Steg 4 och 5 upprepas alltså tills dess att det bara återstår någon tesked sand i pannan. Denna rest - som nu till stor del troligtvis består av svartsand med guld i - kallas för koncentrat. Detta ska nu finvaskas, tills bara guldet återstår.

Finvaskning
Ta upp vaskpannan ur vattnet. Behåll någon halvliter vatten däri, och skaka ner koncentratet i ett hörn av pannans botten. Häll en eller två droppar tensidmedel i pannan. Detta är viktigt om man ska ha en chans att vaska finkornigt guld. Vill man bara vaska fram grovt guld, så behövs det inte något tensidmedel.

Håll sedan pannan vågrätt. Skaka några gånger så att koncentratet breder ut sig något.

Luta sedan pannan, cirka 15 grader, mot dej. Detta är finvaskningens utgångsläge.

Pannan ska nu vaggas försiktigt fram och åter, så att en fram och återgående våg svallar över koncentratet. Vågen ska, varje gång, skölja över koncentratet. Inte bara halvvägs, utan helt. Koncentratet ska, på detta sättet, hela tiden hållas genomvått.

Varje gång som vågen sköljer upp över koncentratet, så rivs en del sand eller svartsandskorn loss och ögonblicket därefter - när vågen drar sej tillbaka - så följer dessa lossrivna kornen med. När vågen sedan vänder, halvvägs ner i pannan, så lägger sej de lossrivna kornen där. Det kommer snart att bildas en svart liten "sandås", tvärs över pannans botten.

Om allt nu är rätt, så ser du att kornen av svartsand rör sej en liten sträcka uppåt och en dubbelt så lång sträcka neråt, mot pannans mitt. Det är lutningen som är det viktiga, för att det ska fungera rätt. Om svartsanden rör sej lika lång sträcka uppåt som neråt och på så sätt inte kommer någon vart, så lutar du bara pannan lite mer emot dej. Men, inte för mycket.

Att plocka upp guldet
Vaskning och finvaskning är nu klara och det gäller att få upp guldet ur pannan. Stora guldkorn plockas upp med fingrarna eller med en pincett. Små guldkorn tas om hand på följande sätt: Häll försiktigt ut allt vattnet ur pannan. Det är ingen risk att de små guldkornen ramlar ur pannan. Torka av en fingertopp och fukta den sedan lite, med saliv. Tryck så till med fingret på guldkornet. Guldet följer då med fingret upp och lossnar först när man doppar fingret i t ex en vattenfylld burk eller flaska. Så plockas alla guldkornen upp och sparas.

Ett annat, mycket bra sätt att ta upp små guldkorn ur en vaskpanna, är att använda sej av en pipett eller en sugflaska.

Övrigt om guldvaskning
Stora guldkorn är lätta att vaska fram. Men när det handlar om finguld - när guldkornen är mindre än 0,5 mm - så måste man vara extra försiktig. Annars är proceduren densamma. Öva! Vi vill här åter påminna om att man ska ha en ren panna, rena händer och lite tensidmedel.

Sikt
Sand och grus, som ska vaskas, innehåller ofta även stenar, lerklumpar och växtrester och grästorvor. En sikt är därför ett väldigt bra hjälpmedel att sätta över pannan före vaskningen. Gallret i siktens botten hindrar de större stenarna att hamna i vaskpannan. Stora lerklumpar och grästorvor sönderdelas lättare med gallrets hjälp och det guld som ofta gömt sig i dessa faller genom maskorna ner i pannan.

Lägg vaskpannan på marken eller på ett grunt ställe i bäcken, placera sikten ovanpå och fyll sikten med "något spadtag" vaskmaterial. Sänk sedan både vaskpanna och sikt under vattnet och vrid häftigt höger-vänster 10-20 gånger. Med händerna skrubbas och sönderdelas mossa, stora lerklumpar och grästorvor. Ska man vara säker på att få ut allt guld ur en grästorva, måste hela torvan upplösas. Därefter tas både vaskpanna och sikt upp ur vattnet, pannan hålls hela tiden kvar under sikten.

Det grövre materialet som är kvar i sikten inspekteras. Om det finns något av intresse där så plockas detta ur sikten. Resten kastas och sikten läggs undan.

En bra sikt ska vara stabil. Maskorna i gallret bör vara 5 - 10 mm. Siktens bottendiameter ska vara något mindre än vaskpannans.

Lycka till,
Rolf Guldström.