Surinam Gold

Kära Ädelforsingar

Hur började nu detta då?

Jo, som vanligt så ringde telefonen en dag och en kille som presenterade sig som Ali på engelska frågade om guldgrävarutrustning.
Jag svarade och efter tre svar så förstod jag att Ali inte hade en aning om vad guldgrävning var, så jag frågade honom rakt på vad som var meningen. Ali svarade att jag hade rätt och att de var 3 stycken i ett företag som ville köpa utrustning för 1 1/2 miljon.....Euro.

OK, vilken typ av utrustning och var hade de tänkt att gräva guld?
Surinam svarade Ali. Jag visste lite grann om Surinam och svarade att jag skulle undersöka saken lite mer och bad att få återkomma.

Som vanligt så använde jag mig av oraklet i familjen, farsan. Jodå det visade sig att farsan kände väl till Surinam och hade till och med varit där i flera omgångar. Farsan sa att det var mycket tät regnskog som han kallade Broccoli, jag hade lite svårt att förstå varför till jag såg skogen från ovan i mitt flygplansfönster. Det var verkligen tät regnskog och det såg precis ut som Broccoli från ovan.

Nåväl, efter några samtal med Ali så bestämde vi att jag skulle flyga ner till Amsterdam och träffa de trion på deras företag. Sagt och flugit så var jag där och Ali var en trevlig man lika så han två kompanjoner som var bröder och vi pratade lite om hur man kunde lägga upp det hela. Jag skulle agera som konsult och sälja utrustning till dem och även hjälpa till nere i Surinam med diverse olika uppdrag.

Vi bestämde även att vi skulle göra en första resa ner till Surinam och det är den jag nu vill visa er, så häng med ...

Ovan bild: Träffade denna trevlig man på min morgonpromenad i Paramaribo

Nu har vi kommit fram till vårt första stopp, vi var inne i skogen i två dagar.

Här visar våra guider en av de större rännorna som tyvärr inte var i drift när vi kom.

En highbanker som grabbarna körde. Den drivs av en bilmotor.

Vaskrännan var inte avancerad, men det fungerade.

Ali får prova att känna på spaden, han tog chansen direkt och skottade faktiskt en hel del grus.

Men det syntes att denna typen av arbete inte var Alis starka sida.

Det guldförande gruset skottas in i highbankern och sedan krossas det till ett finkornigt grus.

Ali får förevisat att guldet faktiskt stannar kvar i mattan som grabbarna har lagt i vaskrännan.

Nu är vi och hälsar på hos en trevlig och duktig guldgrävare.

Han körde helt och hållet sitt egna race ute i skogen och hade en egen grävmaskin och ett gäng grabbar som jobbade åt honom. Trevlig och glad och egentligen inga problem alls.

Här gör man hydroslucing.

Man gräver upp guldförande grus, ordnar med vatten som man sprutar på gruset med högt tryck och ser till att allt material rinner ner. Normalt skulle det rinna ner i en vaskränna men vår kille han lät materialet rinna ner i en uppsamlingsplats där han dredgade (sög) upp det.

Här ser ni den grova slangen som transporterar det guldförande materialet till highbankern.

Highbankern. En sådan kan nästan vem som helst bygga ute i skogen.

Chefen, en mycket trevlig och sympatisk man.

Här är Ali med några unga guldgrävare som stolt visar upp sin skörd av guld.

Guldet är framvaskat med hjälp av kvicksilver och denna processen kallas att amalgamera.

En bra bild på en av ”våra” guldgrävare som var från Brasilien.

Detta var en av hyddorna där vi sov, en vacker bild tagen i skymningen.

En kille från stugbyn som tog en kanottur på morgonen och vittjade näten.

”El capitao” som var vår mycket trevliga guide ute i skogen.

Några lokala fåglar i stugbyn, de hade även några apor men de ville inte vara med på bild.

Detta är på morgonen andra dagen och nu är vi på väg till en annan claim ute i skogen.

Som ni ser så är det inte alltid som det hjälper med en jeep och 4WD.

Vi sitter ordentligt fast, och vår mindre trevlige guide och El Capitao började nästan att slåss i leran. Det blev ju inte bättre av att de bägge drack Whiskey istället för vatten och hade pistoler istället för spadar.

Jag kunde inte låta bli att fråga dem om de hade tänkt att skjuta bilen nu!

200 meter längre fram var det några till som satt fast bra i leran.

Nu var vi totalt 3 stycken fordon som satt fast. Grabbarna i skogen sa att det var inga problem för de hade ringt till en 4WD lastbil som skulle komma och dra loss oss. Den kom efter en stund.

Som ni ser på bilderna, blev det inte bättre för det, nu var vi 4 som satt ordentligt fast i leran. Vi beslöt att lämna pojkarna med bilarna och forsätta till fots i skogen.

Det blev en härlig promenad i den stora skogen, full med massor av nya ljud och växter som jag inte hade sett eller hört förut.

Bara en bild där ni kan se lite av utsikten.

Visst var det lite tufft att gå i skogen men helt klart värt varje steg.

Här provar jag att vaska en panna och jag hittade några små, små guldkorn.

Jag passade även på att lära Peter hur man vaskar. Tre pyttesmå guldkorn blev det.

Ali blev lite trött så han och Nouashud passade på att vila sig lite i grabbarnas hängmattor.

Jag blev lite förvånad över att hitta en Minelab Eureka Gold med 10” spole mitt ute i skogen.

En av de unga grabbarna visar hur de använder sina bateor (traditionell vaskpanna).

Vi jämför resultaten och Nouashuod blir domare. Den unga grabben vann ...

Vår andra guide körde även han ”Hydrosluicing” på sin claim. Se att grabben står i rännan.

Vi blev bjudna på lokal cuisine ute i skogen.

Vi var grymt hungriga så hönan smakade otroligt gott.

En lite närmare titt på hur grabbarnas ränna ser ut.

Simpel teknik som dock fungerar ganska bra.

Nu lämnar vi grabbarna i skogen och om inget har hänt så håller de fortfarande på ...

Hemma hos Nouashuod i Paramaribo och då var det riktigt skönt att vila sig en stund!

Väl mött i Ädelfors ...
Klanen Guldströms