Hur man hittar guld med hjälp av olika kartor

Skillnad mellan morän (elluvialt material) och alluvialt material.

Sverige har en bergrund som lite här och där är guldförande. På många ställen är berget synligt, "berg i dagen". Resten är täckt av jordarter och vi ska här intressera oss för de två vanligaste - morän och alluvialt material.


Morän



Först lite om jordarten morän (som kallas för elluvialt material av geologer). Det är krossat berg i form av - observera detta, KANTIGA - block, stenar, grus, sand, lerpartiklar och ännu finkornigare material. Alla dessa storlekar har inte sorterats på något sätt utan förekommer "huller om buller". Man kan kanske tänka sig att inlandsisen skyfflade fram moränmassorna som en bulldozer. När inlandsisen smälte och drog sig tillbaka har den, likt ett gigantiskt "sandpapper", skrapat av berggrunden och sedan dumpat resterna, moränen, "hullret och bullret". Morän har inte flyttas långt bort ifrån sitt ursprung i berggrunden. Vad som hittas i moränen är "lokalt".
Att hitta guld i morän är mycket, mycket svårt eftersom moränen är osorterad. Undantaget är alldeles i närheten av en guldfyndighet i underliggande berggrund, där det kan hittas guld i större mängd. 


Morän består av osorterat, kantigt material.

Alluvialt material

Moränen hamnar så småningom i vattendrag som rinner fram i dalgångar. Då "bearbetas" moränen och kanterna rundas av. Moränen byter då namn och kallas då för alluvialt material. Det består av block, sten, grus, sand, lerpartiklar och ännu finkornigare material som avlagrats av rinnande vatten, som t ex i älvar, åar och bäckar, eller i vågsvallet på havs- och sjöstränder. Strömmande vatten och/eller vågor mot havs- och/eller sjöstränder slipar således materialet och rundar av det alltmera. 
Vattnet sorterar också det alluviala materialet dels efter dess storlek och dels efter partiklarnas densitet, dess specifika vikt. Detta är av största betydelse för en guldletare att känna till. Alluvialt material kan, av strömmande vatten, förflyttats många mil.


Alluvialt material består av avrundat material som är sorterat av rinnande vatten. På bilden syns sediment som avlagrats i ett forntida vattendrag. De olika lagren visar att vattnet vid olika tider har haft olika strömhastighet. När hastigheten var låg så avsattes sand, finkornigare material och mycket små guldkorn, så kallat mikroguld. När hastigheten var hög så sköljdes mycket av det finkorniga materialet bort och (nästan) bara grövre material, som t ex sten och grövre grus, (och tyngre partiklar, som t ex guldkorn) blev kvar.

Guldletning med hjälp av topografiska kartor

Den topografiska kartan, "Gröna kartan" i skala 1:50 000 är ett nästan ovärderligt hjälpmedel när det gäller att hitta guld!



Här ovan syns en del av en topografisk karta med både "bra" och "dåliga" bäckar. Varje svart ruta = 1 X 1 kilometer.

Väster om sjön Lejen, som ligger omkring en mil norr om Fredriksberg i Värmland, finns fina bäckar som är värda att undersöka. Bäckarna är kilometerlånga, har bra lutning och har tydliga forsnackar. Det finns en väg som gör att bäckarna är lätta att komma åt och det är nästan helt obebyggt. Om bäckarna är guldförande, vet jag inte. Men, om jag befann mig i trakten så skulle jag definitivt testa att vaska. De är väl värda att utforska.

Öster om sjön har bäckarna inga forssträckor och därmed inte heller några forsnackar. Sedimenten består troligtvis mest av lera, dy och annat finkornigt material. Bäckarnas lutning är för liten och därmed är vattenhastigheten är alldeles för låg. Jag vet inte om det går att hitta guld i dessa bäckar men jag skulle absolut inte välja det området. Inte i första hand i alla fall.

Både norr och söder om sjön finns fina bäckar att leta guld i...

Erfarenhetens gyllene tumregler säger följande:

"Ingen rök utan eld". Hittar du "rök", dvs guldkorn i en bäck så finns "elden", dvs guldådern, alltid uppströms.
Ett vattendrag kan liknas vid en naturlig vaskränna som samlat guldkorn i tusentals år och avlagrat dessa på lämpliga ställen.
Stora älvar och åar har oftast ett stort upptagningsområde (se nedan) och mängder av alluviala sediment. De borde därför vara lämpliga att leta guld i. Men, ofta är det mycket vatten och därför svårare att komma längst ner i de djupaste delarna, där det är lämpligast för guld att avlagras.
Meandrande vattendrag, som "slingrar sig fram", har i allmänhet för låg strömhastighet för att avlagra guld. Deras fåra "vandrar" fram och tillbaka i ett platt landskap.

Bäckar, som rinner i bergstrakter, har säkerligen runnit i samma fåra "i alla tider". De bra ställena i sådana bäckar, forsnackarna, har därför haft chansen att ansamla guld under mycket lång tid. (Om bergen runt bäcken är guldhaltiga, förstås.)

Vattendraget, älven, ån eller bäcken (i fortsättningen kallar vi det för bäcken) ska ha en lutning av MINST 3 %, vilket på en topografisk karta visas med att bäcken korsar MINST 6 stycken 5-meters höjdkurvor per kilometer. En sådan lutning kallas för forssträcka.

Forssträckan bör vara MINST 1 kilometer lång, med MINST 3 % lutning. Ju längre bäck, desto bättre. Om en eller flera mindre småbäckar förenar sig till en "huvudbäck" så kan småbäckarnas längd läggas ihop och "huvudbäcken" längd ökas därmed.

Bäckens forssträcka ska HELST ha en jämn lutning och ska inte vara "avbruten" av 
t ex en sjö, mosse eller liknande. Om det finns sådana "avbrott" så får bäcken betraktas som flera korta bäckar. En "bra" bäck, med dessa förutsättningar, samlar alltså upp morän från omgivningen, "bearbetar och gör om" moränen till alluvialt material, sorterar detta och låter det avlagras på lämplig plats.

(Ungefärliga) upptagningsområden.

I de rosafärgade upptagningsområdenas transporteras material ner till bäcken. Finns det guld i materialet i upptagningsområdenas så hamnar även det så småningom bäcken.


I en forssträcka avlagras inte så många små guldkorn (som mindre än omkring 1 mm).
Guld avlagras när bäckens lutning har minskat till omkring 1 % den s.k. forsnacken, vilket på en topografisk karta visas med att bäcken korsar omkring 2 stycken 5-meters höjdkurvor per kilometer. eller om bäcken mynnar ut i en sjö, vid mynningen. Genom att vaska gruset i forsnacken så undersöker du alltså ett stort område uppströms bäcken.
En forsnacke har oftast lämpliga platser som lämpar sig för att "köra" en vaskränna.

Bra ställen att testa - till att börja med...

Hittar du inget guld i forsnacken så överger du bäcken och provar i nästa bäcks forsnacke.
Men, hittar du guld i forsnacken så vet du att källan, guldådern, finns någonstans i bäckens upptagningsområde. Då tar du fler vaskprover längre och längre uppströms tills du inte hittar mera guld i forssträckan. Då gäller det att vaska grus, någon eller några meter från både högra och vänstra sidan av bäckfåran för att försöka att så småningom hitta fram, dvs. uppåt bergsidan, till guldådern.

Håll också ögonen öppna om du får pyrit (svavelkis) i vaskpannan. Pyrit tyder på att det finns en malmfyndighet i närheten. Pyrit och guld förekommer mycket ofta tillsammans.
Håll också ögonen öppna för rostfärgade block och stenar. Har du en geologhammare eller handslägga med dig så kan du hacka ur bitar ur dem för att få fram en färsk brottyta. Kolla efter glänsande mineral (pyrit, kopparkis eller liknande). Ser du sådana mineral så är finns det troligtvis en malm i närheten.


Observera att mindre bäckar, som finns på kartan, kan torka ut på sommaren. Bäckar ska helst rinna ut från en sjö, mosse eller liknande, dvs ett slags vattenmagasin som inte torkar ut i första taget.

Det "gör inget" om det finns en väg i närheten. Då slipper du, i alla fall till att börja med, att lägga "en hel dag" på att traska fram i kanske oländig terräng.
Att välja ut en bäck som rinner genom ett tättbebyggt område är kanske inte det allra bästa om du vill vaska ifred.

I Sverige finns det tusentals "bra" bäckar att undersöka. De väntar bara på att någon ska komma med vaskpanna och vaskränna för att hitta guldet...


Inner- eller ytterkurvor?



"Alla" guldgrävare har "i alla tider" ansett att man ska vaska de sand- och grusbankar som ofta bildas där (oftast ett större) vattendrag kröks i en kurva. Men - så här ligger det till:
I ett vattendrags innerkurva samlas lättare material sand, grus och mindre guldkorn, i en grusbank. Detta, lättare material "hämtas" av det strömmande vattnet från ytterkurvan. Tyngre material, som grovt grus och lite större guldkorn, ligger faktisk kvar i ytterkurvan eller "ramlar ner" i bäckens djupaste del, vilket i allmänhet är i bäckens mittfåra. 



Du får tro på det eller ej, det är upp till dig. Jag vaskar alltid först i innerkurvorna och om jag hittar smått guld där så byter jag till ytterkurvorna för att kunna hitta grövre guld.


Ska man vaska nedströms stora stenar - eller mellan dom? 

"Alla" guldgrävare har "i alla tider" ansett att man ska vaska gruset nedstöms, eller under, stora stenar. Ja ja. 
Det är mycket komplicerat med strömmande vatten runt stenar i ett vattendrag, där mängden vatten varierar med årstiderna - och har varierat under kanske tusentals år. 
Nå, så här ligger det till:
Vattnets hastighet förändras runt stenar. I en forssträcka minskar vattenhastigheten nedströms stenen och ökar runt stenens sidor. Nedströms stenen kan det då bildas en liten grusbank som kan innehålla (mindre) guldkorn. Utefter sidorna spolas lättare grus bort. Bara det allra tyngsta (större guldkorn) ligger kvar. 
Vaska gruset både nedströms, uppströms och utefter sidorna för säkerhets skull. 
Använd en Hendersonpump eller en Guldströmmare.



Förr i tiden

Tänk på att det för länge sedan, då inlandsisen i Sverige smälte av, för omkring 12 000 år sedan, så var dåtidens vattendrag kanske 10 gånger så stora som vad de är idag. Dagens vattendrag är oftast bara "bleka kopior" av vad de en gång har varit. Nå, det guldet som avlagrades i forna tider, kan idag hittas i eller en bra bit upp på stränderna vid sidan av dagens vattendrag.

Dagens mossar kan i forna dagar varit mer eller mindre stora sjöar. De var då "avbrott" i bäckens forssträckor. Om en (dagens) bäck rinner igenom en (dagens) mosse så kan det löna sig att provvaska gruset där bäcken rinner in i mossen, eller rentav en bit längre uppströms. 

Även havsnivån var betydligt högre. Guld som avlagrats på stränderna då, återfinns numera en bra bit upp på torra land. Håll ögonen öppna när du ser alluvialt material, för då betyder det att detta en gång i tiden har avlagrats i rinnande vatten eller av vågorna på en för länge sedan försvunnen sjö- eller havsstrand.




Rullstensåsar



Rullstensåsar består ju nästan uteslutande av alluvialt material och därför borde de vara lämpliga att leta guld i. Men, det är de inte. När rullstensåsarna bildades, av den smältande inlandsisen, så var förhållandena så våldsamma att någon "bra" sortering av gruset inte skedde. Även om det går att hitta enstaka guldkorn i rullstenstenåsar. Så glöm, till att börja med, att leta efter guld i rullstensåsar.



"Förbjudna" områden

Naturreservat, nationalparker och liknande. Ta själv reda på vad som gäller i det område som du vill leta guld i. Jag har inte kunnat hitta något speciellt förbud om att vaska guld, men hört att i vissa av dessa områdena får man inte ta med sig mineral. Guld räknas ibland som mineral. Men i värsta fall får du väl vaska och när du hittar guldkorn så är det väl inte värre än att du får hälla tillbaka dom där de hittades. Det är väl upp till dig.
Om det visar sig att det är ett givande område som du hittat guld i så går det att muta in området. Du får undersöka det med Bergsstaten, http://www.sgu.se/bergsstaten/
På sökta eller redan inmutade områden får inga obehöriga vaska. (Men du kan ju alltid fråga den som har inmutningen om du får lov att "hobbyvaska" där.) 



Höjdskuggning och inmutade områden mm.

Där finns många olika kartor som kan vara nyttiga att studera. Kartorna kan förstoras riktigt mycket, för att se detaljer. På SGU:s hemsida finns en kartvisare, med bl. a. höjdskuggning och topografi, ansökta och beviljade undersökningstillstånd (dvs. inmutningar) och bearbetningskoncessioner (dvs. gruvtillstånd, utmål).



Gör så här: Öppna http://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter-sv.html 
 

Förstora 3-4 steg med den blå "stegen" uppe till vänster, till den skala som du vill ha. Då ser du en mängd gröna områden. Detta är inmutade områden 


Sök på Fredriksberg (långt ner i vänsterramen).

Flytta (1 mil) rakt norrut till sjön N Lejen och förstora kartbilden. 

Bocka i (i vänsterramen) Beviljad, Ansökt, Förbud och Förfallna.

Bocka (i vänsterramen) i (och ur) Höjdskuggning. 

(

Uppe till höger, i toppramen, kan du klicka på "Byt kartvisare" och sedan välja t ex "Jordarter 1:1 miljon" eller "Stränders jordart och eroderbarhet". Kanske kan det vara till någon ytterligare hjälp.)



Bild från SGU med höjdskuggning



Ungefär samma karta från www.hitta.se
Välj "Friluftskartan", för där syns höjdkurvor och mossar bra.





SGU:s guldletarkartor.

Nu byter vi område.


Guldletarkartorna, vilka är en serie på 5 stycken över olika delar av Sverige, hittar du på http://www.sgu.se/om-geologi/mineral/guld/

Här är 1 av 5 Guldletarkartor som finns på SGU:s hemsida. De andra 4 hittar du på samma adress om du bläddrar lite. Observera att vissa områden saknar "prickar". Även om inte SGU (ännu) inte har tagit några moränprover där så betyder absolut inte att det inte finns guld där.

På kartorna finns större och mindre cirklar. Ju större cirkel, desto högre guldhalt har man hittat i moränen. Att en del cirklar är gröna och andra röda, spelar ingen roll för vår del. Dessa 5 kartblad kan användas för att få en översikt över vilket område i Sverige som du ska leta guld i. Enstaka stora cirklar ska man kanske ta med en nypa salt, medan en grupp av tätt liggande stora cirklar mera klart tyder på att berggrunden i området är "lovande". 
Du kan fritt ladda hem kartorna i PDF-format och sedan skriva ut dom på din skrivare.


SGU:s lite annorlunda guldkartor, hittar du på http://apps.sgu.se/kartgenerator/maporder_sv.html 
I vänsterramen, välj tema "Geokemi", välj karta "Markgeokemikarta, guld", välj t ex Skala "1:20 000, välj t ex storlek "A1". 
Som du ser på kartan så finns det stora, vita områden. Inom dessa områden finns det ännu inte några data om guld. 
På kartan ser du en liten röd fyrkant vid Uppsala. Klicka med musen på det område som du är intresserad av. Den röda fyrkanten flyttar sig då dit. Förstora med den blå "stegen" uppe till vänster, till den förstoring som du vill ha. Du kan nu klicka på nytt i kartan så att du mera precis kan centrera fyrkanten. När du placerat fyrkanten där du vill ha den så förstorar du troligtvis kartan igen till max.
Därefter klickar du på knappen "Fortsätt" i vänsterramen. Sedan skriver du in din e-postadress och klickar på "Beställ karta". (Det kostar ingenting att beställa.)
Efter en stund hittar du en länk till en PDF-fil i din inkorg. Där finns då kartan och ofta finns även guldhalten angiven, antalet ppb (miljarddelar av guld) noterat i en liten gul cirkel.

På denna karta ses ett område där moränproverna visar många platser med förhöjda halter av guld. Detta borde tyda på att bergrunden verkligen är guldhaltig. Väster om området tyder det på att bergrunden är betydligt "fattigare". 


Så här ser kartan ut som jag beställde enligt ovan, (del lilla röda fyrkanten). 




Här är en förstoring av ovanstående karta. I den gula cirkeln står siffran 94, vilket betyder 94 ppb, dvs nästan 30 gånger så hög guldhalt som "normalt". Vattendraget, som rinner från NNV till SSO, är Mörrumsån. Den är guldförande på många ställen. På kartan syns det att den delar sig i två fåror, för att sedan åter förena sig. Den sydvästra fåran är en grävd kanal som driver ett vattenkraftverk. Den nordöstra fåran är Mörrumsåns gamla fåra. När kraftverket är igång så är vattnet i den nordöstra fåran lågt och chanserna att hitta guld där är mycket goda. I så fall kan det vara guld från en möjlig malm i berget i närheten av "94:an"...
Dock verkar det som om ovan nämnda forssträcka är i ett naturreservat. Du får själv kolla vad som gäller om du vill vaska där.



SGU:s guldkartor, hur man tolkar moränproverna.

Geologer har i många år varit ute och tagit prover. De har grävt ett hål i marken, omkring 80 cm djupt i moränen, för att komma åt morän som INTE har påverkats av mänsklig aktivitet. I botten av hålet har de tagit ett moränprov som de siktat för att bara få "några deciliter" finkornigt material. Sedan har de analyserat provet i laboratorium, för att få fram halterna av olika metaller, bl. a. guld. 

Eftersom proverna är tagna i morän, som inte har avlagrats så långt ifrån berggrunden i närheten, så anses det att om provet innehåller t ex guld så kommer det just från bergrunden alldeles i närheten (kanske upp till ett par hundra meter från provgropen).

Geologerna har tagit 1 prov per 6,5 kvadratkilometer, vilket naturligtvis inte är särskilt tätt. Men det är förstås mycket bättre än inga prover alls.

Medelhalten av guld i morän anses vara omkring 3 ppb (parts per billion, dvs miljarddelar eller milligram per ton). För att det ska vara intressant så bör det vara en (betydligt?) högre halt än 3 ppb. Men, det är upp till dig att bedöma.

Naturligtvis så kan provtagaren haft "tur" (eller "otur") och tagit ett prov som råkade ha "lite extra mycket" (eller "extra lite") guld. Naturliga variationer förekommer ju. Men om ett flertal prover inom ett begränsat område har visat sig innehålla förhöjda halter av guld så får det betraktas som ett gott tecken att prospektera i just det området.

Glöm dock inte att dessa guldkartor bara är en mycket liten pusselbit när du letar guld. Att prospektera med hjälp av topografiska kartor, som är beskrivet tidigare, är enligt min uppfattning "hundra gånger bättre".




Topografiska kartor och satellitbilder

Du kan se foton över det område som du vill leta guld i på www.hitta.se där det finns både bra topografiska kartor (välj friluftskartorna) och satellitfoton. 



Eller www.Googlemaps (mycket enkla, ej topografiska kartor och satellitfoton). Jämför själv vilken av dessa sajter som har bäst bild över det området där du ska leta guld. Satellitbilderna skiljer sig lite åt, beroende på när och under vilka förhållanden som bilderna togs. 



Det finns säkerligen även andra sajter som har motsvarande kartor.

Lycka till,
Lars Guldström.