•       

Varukorg 0

 

Guldströms spanar hos Tony på guldfälten i Zimbabwe.

 

Hej alla

Vi har äntligen gjort resan som Anders och jag har pratat om länge. Vi bestämde oss till slut och åkte ner på den första rekognoseringsturen till Tony i Zimbabwe. Det var på tiden, jag var där med farsan och Pia för 19 år sedan. 

Dessa underbara glada människor som enligt vår standard inte hade något av värde har ett mycket större värde än vad alla världens iPhones/Ipad och bredband någonsin kan ge. De har äkta genuin livsglädje och en stjärnklar himmel utan smog.

Bild ovan: Anders på savannen med sina kompisar i Zimbabwe.

 

 

Bilden vi hade hört i media om Zimbabwe stämde inte med vad vi såg.


OK det var enkelt och visst det fanns ingen hälsovårdsmyndighet men det fanns en pub och där fick man något att äta, vad mer behövs?

Här är bilen (OBS inte våran bil utan några lokals) parkerad framför den afrikanska puben.

Här är grabbarna i lägret.

Nu går vi ner i Tonys gruva, denna hade hans gubbar jobbat med i 5 dagar, de hade hyrt den av ägaren till denna claim och nu när vi var där så skulle de skjuta en salva och se vad malmen kunde ge.

Jag gillar gruvor och detta var inget undantag.

Detta schakt var ca 7 meter djupt.

Bara för att vi kom och hälsade på så laddade de med 6 dynamitgubbar.

"The Blaster" tände stubinen med en cigarett.

Det gick inte långsamt när jag klättrade ut ur schaktet.

Vi tog genast ett prov på den guldförande malmen som sprängts loss.

Tyvärr var det lite för dåligt så Tony bestämde att de skulle byta schakt.

Eftersom gubbarna nu flyttade på all utrustning till ett annat mer lovande schakt så fick vi lite tid över för att komma ner till ån och se vad de lokala guldgrävarna gjorde.

Till vänster, Bicent som är provtagare, guldgrävare i mitten och "The Blaster" till höger.

Flickorna var mycket duktiga med sina vaskpannor och vad jag förstod så hjälpte de sina föräldrar.

Guldgräverskor som vaskar till hushållskassan, normalt kanske 10 US dollar om dagen.

Här är en av deras vaskpannor med en snygg liten nugget.

För en riktig guldgrävare så är detta vad det handlar om. Att få privilegiet att sitta i en å och vaska guld. De flesta är män och de vaskar ihop till dagens pubrunda och har de lite ansvar i kroppen så går de hem till familjen innan de går till puben.

Några riktigt glada guldgrävare, kanske hade de hittat bra idag...

Nu har det blivit dags att prova Tonys lite tyngre utrustning, vi tog hjälp av några gubbar och Bicent som är Tonys högra hand var med och övervakade så att allt gick rätt till. Bicent var mycket intelligent och fattade galoppen direkt, det var riktigt kul att jobba med honom.

Här provar vi gruset i ån med Tonys 3" Highbanker från Keene.


Grabbarna gräver direkt i botten på ån, det syns inte så bra med vi dredgar på samma gång.


Nu skottar vi grus direkt från åkanten, Highbankern får verkligen bekänna färg.

Vi hade riktig kul ihop grabbarna, Anders och jag. Som ni alla vet så är inte Anders och jag rädda att ta i och vi slet rätt bra allihopa och Keenes Highbanker fungerade riktigt bra.


Vi körde totalt 15 skottkärror plus grus från åbotten innan vi tömde rännan.


Bicent skötte finvaskning på typiskt afrikanskt maner.

Här rensar Bicent bort den sista svartsanden (Magnetit)och det är samma sak överallt.
Det handlar om att tvätta så mycket grus som möjligt och att göra det på ett bra sätt.

Det var ett bra resultat, och vi var nöjda.

GPX 5000 är världens absolut bästa metalldetektor med upp till 5 gånger så stort sökdjup som vanliga detektorer under bra förhållanden. Om man nu har en sån grym detektor så går det bara inte att låta bli, Tony och Anders gjord en eftermiddag med detektorn och hackan.

Ett radarpar, de behöver inte ens prata med varann utan kan koncentrera sig på guldet.


Det var en mycket vacker dag och en fin kulle med många guldförande kvartgångar.


Anders är duktig med detektorn och jodå, det blev några fynd...

Detta var en av de bästa eftermiddagar vi hade på hela resan och efter detta så blev det ett par pilsner med grabbarna i lägret, vi fortsatte lite senare med men det är en annan historia som vi kan dra vid brasan i Ädelfors i sommar...


Vi vill inte skryta med visst fanns det stora (och små) nuggets i Zimbabwe.

Dagen efter hemma i Harare med Tony så åkte vi runt och tittade på vad som fanns på marknaden i gruvutrustning. Det fanns en firma som sålde en del bra saker och vi bad om priser och leveranstider på deras utrustning.


Vi han även med att shopa runt lite och detta är en koncentrator som är mycket populär i Zim.

En koncentrator som klarar ett ton i timman och som dessutom är lätt att sköta, pris runt 3.000 USD

Den är enkel och vem som helt kan sköta den och den går att laga på plats.

Tony och jag gjorde en riktig djupdykning bland allt "godis" som fanns här.

Nu blev det dags att smälta guld, lite av det som Anders och jag hade skyfflat ihop smältes ner med det som Tony hade samlat på sig.



Nu har det blivit dags att smälta lite av vårt guld.


Tony hade en gasoldriven smältugn som kom väl till pass, den fungerade mycket bra.


Här är guldet innan det har svalnat.


150 gram, det blir ca 5 ounces och är 2011 värt ca 45.000 SEK.

Här är en go bild på min underbara vän Anders, han är en bra kille som sällan är sur.

Bra jobbat Anders, nu har vi defenetivt fått guldad tand.


Vi hoppas det inte dröjer länge innan vi får träffa våra randiga vänner igen.

Afrika har en stor plats i mitt hjärta och jag är säker på att jag kommer att återvända ner till Zimbabwe igen. Människorna är glada, landet vackert samt det finns massor av möjligheter.

Väl mött i Ädelfors,
Rolf Guldström.