Hur det gick i Ghana i Afrika
Jag har smält ner en del av guldet och smitt en afrikanugget.
Hej alla Ädelforsingar.
Africa Tour 2001
10 dec måndag.
Avresa från Köpenhamn kl 21.20 tillsammans med Thomas "Jackpott" Linnarsson.
11 dec tisdag.
Byter plan i Addis Abeba för vidare färd mot slutdestinationen, som är Accra i Ghana. Det blev lite strul på flygplatsen då vi blev mötta av fel person, men väl på hotellet, somnar vi gott efter en lång flight.
12 dec onsdag.
Upp tidigt, fick så via telefon kontakt med Christian så nu väntar transport med bil till Christians hus som ligger i Kasoa en förort till Accra. När vi väl kom fram möttes vi av James & Doetse. Vi satt under ett träd och språkade i en timme, när vi så åkte iväg för lunch. Vid lunchen så kom Christian och vi pratade och blev hälsade välkomna till Ghana. Vi kom fram till att det var bäst för oss att köpa proviant och diverse prylar här i Accra så på det viset fick vi denna dag att gå.
Acil är ett företag som gräver guld i Ghana. Dom hade lovat att vi fick hålla till på deras inmutningar. Det blev bestämt att vi skulle åka upp till en av Acil´s claimer uppe vid Prestea för där var det bäst ordning. Vid Presteas inmutning har också Acil byggt upp sin basecamp. Vi får sällskap av James som blir vår vaktmästare. Han var verkligen värd sin vikt i guld skulle det visa sig. Vi satt en bra stund och pratade i den Afrikanska natten med Christian innan det blev sängdags. Övernattade hos Christian.
13 dec torsdag (Lucia).
Upp tidigt och såg över packningen, de andra vaknade lite senare. Christian åkte iväg för att ordna med lite papper så vi väntade tills de kom tillbaka. Packade sedan bilen (Nissan King Cab) och åkte iväg vid 10 tiden på förmiddagen tillsammans med James och en Chaufför. Det blev en lång bilresa med ömsom bra ömsom dålig, ibland riktigt dålig väg. Vi satt hela dagen i bilen på väg mot Prestea. Det är inte långt på kartan (ca 35 mil) men i verklighetens Afrika tar det helt enkelt längre tid. Nåväl innan solen gick ner så tog vi in på hotell cirka en timmas bilfärd ifrån Prestea. Det var skönt med en dusch efter att ha suttit och skumpat i bilen, för det är varmt i Ghana både dag och natt.
14 dec fredag.
Upp tidigt (06.00 för då är den enda tid då det är svalt) in i bilen för vidare färd mot claimen. Väl framme i Prestea så blev James satt i arresten en kort stund på polisstationen för att han glömt (?) att rapportera en olycka som inträffat med en inhyrd bulldozer. Men han blev satt på fri fot av den högsta polisofficeren på stationen. Nåväl - vidare ut i regnskogen på väg mot claimen. Vi stannade för att tanka en grävmaskin som skulle med till basecampen. Efter detta, körde vi ut på en liten stig och på denna körde vi i en timma. Sedan fick vi parkera bilen och gå den sista biten. Det visade de sig att denna sista bit som vi fick gå var ett helt äventyr i sig för på ett ställe så fick vi balansera över ett stort gyttjehål cirka 150 meter på ett par smala stockar. Spännande värre. Kom så till slut fram till basecampen.
Riksvägen nummer 1 i Ghana
Vi skall vidare upp för floden så vi kom överens med en man som har en passagerarfärja (läs urholkad trädstam) om transport uppför floden imorgon. Platsen som vi skall till är Acil`s senaste inmutning och den ligger mitt i Regnskogen. Så vi tar det lugnt vid campen och ser oss runt under dagen.
Passagerarfärjan Titanic 2
Vid campen bor det två kineser, som har byggt en stor dredge som de kör i floden. För det är så, att mitt emellan två inmutningar finns det nåt som kallas ingenmansland. Det är ett område på 100 meter som är öppet för alla, och där opererar Kineserna med sin dredge.
De har även byggt sig ett hus mitt i skogen med pallisad och allt. Kineserna är inte populära hos Ghanianerna.
Lilla prospekterings dredgen, kolla kinesen för storleksbedömning.
Nåväl vi provvaskade lite på ett ställe som James visade för oss.
Det fanns guld men det var smått.
Vi hann även med ett besök på grannclaimen. Där använder de grävmaskin för att gräva bort leran. Man behöver gräva ett 10 - 14 meter djupt hål för att komma åt det som dom kallar bedrock. Bedrocken (guldförande grus alldeles ovanpå berggrunden) ligger under all denna lera så det är mycket jobb för att komma åt guldet. Vi fick se prover på deras guldhalter och det var bra med guld i gruset men smått.
Det var lite lera att flytta på.
15 dec lördag.
Sov oroligt första natten i regnskogen det är mycket nya ljud som man ligger och lyssnar på. Klockan 08.00 kom så vår kanot. Vi fick en oförglömlig färd på floden Ankobra, vi färdades mot strömmen med djungel på båda sidor om oss. Vi var fyra personer plus massor av utrustning i den ranka urholkade trädstammen som kallas kanot, fribordet var väll 5 centimeter så ni kan lita på att Thomas och jag satt stilla med sinnena på helspänn. De sa att det fanns inga krokodiler i floden men hade de verkligen inventerat hela floden ?
Vi kom överens med kapten på kanoten om att han skulle komma och titta till oss på onsdag nästa vecka för återfärd till basecampen.
Ghana-Lines färjeterminal "All aboard"
När vi efter två timmar kommit fram till platsen där vi skall prospektera så var det till att gå med utrustningen upp till en by där vi tog rast. Glöm nu inte att det är varmt i Ghana ca 35 grader och 90 % luftfuktighet. Vi blev bjudna på färsk kokosnöt, gott. Efter en kort rast så gick vi vidare mot byn där vi skall bo. Vi fick tillstånd att sätta upp vårt läger inne i byns kyrka, en lerbyggnad med ett gummitak. Vi slog upp vårt innertält till skydd mot moskiter ock andra kryp. Vi bodde flott inne i deras kyrka.
Det kom en kille som heter Josef ifrån basecampen som hade gått hela vägen igenom regnskogen för att hjälpa till och prospektera. Så vi var fyra personer som gick ut med spadar, korp och vaskpannor för att prospektera på olika ställen. Vi grävde på fyra platser och det fanns guld på alla platser. Men man var då hänvisad till att stå i lerhål och det var Thomas och jag inte villiga att göra, dessutom var man tvungen att gräva djupt här också. Skall man lyckas här får man använda en grävmaskin. Men gott om smått guld, det hittade vi. Vi återvände till byn för värmen var tryckande och min mage kurrade. Efter mat och vätska hade vi ett rådslag med James & Josef, där vi förklarade att vi inte ville stå i ett lerhål och gräva. Så vi kom fram till att prospektera vi floden. Vid ett ställe i floden finns en gammal rostig dredge som britterna använde för 50 år sedan. Där brukar lokala guldgrävare vaska, så vi gick dit för att prova. Det blev 45 minuters extremt svettig regnskogs-promenad för Thomas och mig som inte är vana vid värmen ännu. Väl framme vadade James & Josef över floden till den gamla dredgen. Thomas och jag stannade kvar vid flodkanten där vi provvaskade ett par pannor. Fortfarande gott om smått guld men egentligen ingenting som gav oss guldfeber. Thomas och jag diskuterade och kom fram till att det var mycket jobb för detta lilla guld. Vi sa att det var minst lika bra vid basecampen. Vi kom fram till att fråga om vi kunde köra med high bankern vid grannclaimen för där hade vi sett det bästa resultatet.
Vi pratade med James och Josef och de sa att det skulle nog gå att ordna. Vi bad då Josef att meddela kanot- kapten om hämtning redan imorgon, så Josef försvann in i regnskogen och vi återvände till vår by. Det blev en lika svettig promenad tillbaka, men väl framme i byn fick vi skölja av oss med regnvatten och det var obeskrivligt skönt. Sedan satt vi utanför kyrkan när stjärnorna tändes och regnskogs orkestern kom igång. Vi blev bjudna på mat av byborna fisk samt kassava, James åt med stor aptit jag
provade lite. Sedan var det god natt; vi sov gott i kyrkan.
16 dec söndag.
Upp tidigt och packade ihop tält samt prylar. Byns hövding kom så vi fick tillfälle att prata med honom, han var även den som höll i kyrkomötet för det var ju söndag. Men vi stannade inte för att närvara vid gudstjänsten för vår kanot kom. Färden nerströms floden blev behagligare men trädstammen var lika rank, men vi var förberedda denna gång, så nu kunde man mera njuta av åkturen.
Väl framme vid Acil`s basecamp, gick vi över till grannclaimen och pratade med Malan som deras förman heter där, och vi frågade om det gick bra att rigga upp vår high banker och köra lite av deras grus. Jo då det gick, och jag tror att de var lika nyfikna som vi på att se resultatet för de stod bredvid och kommenterade våra grejer. Vad som förvånade dem mest var nog rännorna för vi hade ju ingen matta i våra Eldoradorännor. Vi startade pumpen och allt fungerade precis som det skulle så vi tog grus och körde igång. Malan kom och kollade hur det gick och han blev så intresserad att han började att hjälpa till med att mata high bankern. Vi körde en halvtimme innan jag stoppade för att tömma rännorna, det var bra med guld i vaskpannan.
Efter detta prov sa Malan att vi kunde ta ca: en halv kubikmeter av det bästa gruset (bedrocken) så vi körde igång. Det var varmt som i en bakugn och jag bad om regn och tror ni inte att Tor hörde mig hela vägen ifrån Afrika och öppnade himmelen på vid gavel. Det var som att stå i en dusch och jobba, otroligt skönt så jag tog av mig nästan alla kläder och njöt i fulla drag. High bankern fungerade perfekt, underbart med guldfeber.
När man tömde rännorna var det stora gula halvmånar med guld i vaskpannan.
Här jobbar James och jag med Highbankern
Det grus som vi körde igenom hos Malan gav oss cirka 10 gram guld vilket allt var smått, detta var vi mer än nöjda med. Det visade oss att om man gör ett stort jobb och gräver undan leran så finns det höga halter av guld i bedrocken. Leran kallas poto-poto och är ökänd i hela Afrika. Den har en alldeles speciell vidhäftnings förmåga, det vill säga att den fastnar överallt. Schaktar man undan denna poto-poto lera så kommer det bra material. Efter detta var det hem till basecampen och ner till floden för att tvätta bort poto-poto leran ifrån alla grejer. Pumpen hade jobbat hårt i detta hål så den fick stå och gå med rent vatten i floden. Ni kan tro att Thomas och jag var nöjda när nu kvällen föll över lägret, och med mat i magen somnade man som en stock.
Vi blev tvungna att köra rent Highbankern från all lera.
17 dec måndag.
Upp tidigt. Thomas och jag hade kommit fram till att vi ville åka in till Accra så vi bad James att ordna med transport. Så James fick ta sig in till en telefon, en nätt tur på fyra timmar eftersom han hade tur, och fick lift hela vägen. Annars tar det hela dagen att ta sig till Prestea. James köpte även vatten eftersom vårt förråd av vatten krympte.
Thomas och jag passade på att finvaska vårt material, det tog en stund, men Gud så vackert det blev. Vi fick även en stund över för att fota lite runt basecampen. Efter fyra timmar kom James med beskedet att bilen kommer så vi var glada och åt en brakmiddag på Thomas medhavda frystorkade goda köttfärssås. Efter detta tog vi en promenad runt Acil`s ena Claim och provvaskade i de hål som Hans grävt med grävmaskinen. Nu var det så att de stora hål som Hans grävt upp var igenfyllda, för att annars skulle de andra guldgrävarna gå ner i hålen och plundra dem på guldet som finns där. Men det som vi vaskade fram var av samma storlek som det andra. Vi satt en stund innan det blev dags att krypa in i vårt tält. Vi hade tältsängar inne i tältet så man sov riktigt skönt där inne. Och jag kan lova er att regnskogen spelar upp en hel symfoni av ljud på kvällen, så det fanns mycket att ligga och lyssna på in. Bland annat en liten apa som skrek nåt in i hästväg, första gångerna var det görkul men sen blev apan änna tjötig. Vi blev varje morgon väckta av en tupp som envetet gol och Thomas var flera gånger nära att nacka gaphalsen.
18 dec tisdag.
Upp tidigt.
Började packa ihop alla saker utom high bankern som vi lämnade i Acil`s vård. Sedan blev det en lååång väntan på bilen som skulle komma. Vid 14.00 tröttnade vi, så vi ordnade så att Kinesernas bil körde oss till Prestea. Vi ringde till Christian som sa att de hade problem med bilen,så det var tur att vi ordnade med egen transport annars hade vi fått sova i tält en natt till. Vi kollade in ett hotell i Prestea men det var inget att ha, så vi bad Moses som körde att ta oss till nästa stad Tarkwa där det finns ett hotell som vi gillar. Och det var skönt att få en vanlig dusch samt att kunna ringa hem och berätta att vi lever och mår bra. Sällan har väll en öl smakat så gott som denna kväll på Peace hotel i Tarkwa.
Efter detta djungel-äventyr tog vi en weekend semester uppe i en fiskeby.
Vi besökte senare under vår Africa tour en jättestor guldgruva inne i landet men mera om det kommer i ett senare reportage. Vi träffade även en man som var diamanthandlare och jag ville köpa en rådiamant av honom. Han tog fram 122 karat rådiamanter som var till salu, den största vägde 3.14 karat. Men han ville sälja hela paketet för 30.000 US dollar och det fanns inte så mycket pengar i min ficka så det blev tyvärr ingen affär. Men det var väldigt intressant att se dessa rådiamanter
Vackert gnistrande rådiamanter, jag blev knäsvag.
Thomas och jag fick oss ett riktigt äventyr i Ghana och vi hade inga större problem så vi anser att vår resa till Afrika var mycket lyckad. Vi önskar Hans och Christian som driver Acil mining i Ghana all lycka på vägen.
Skrivet av Rolf Guldström.
Fotografer Thomas och Rolf