Det finns enkelt uttryckt två olika typer av magneter, elektromagneter och permanentmagneter. Som namnen antyder så handlar det alltså om magneter som arbetar med hjälp av elektricitet och magneter som är konstant magnetiska i sin naturliga form. Elektromagneter används till exempel för att lyfta extremt tunga föremål där en permanentmagnet inte räcker till. Bland permanentmagneter så är så kallade neodymmagneter de allra starkaste.

Vad är en neodymmagnet?

En neodymmagnet är en extremt stark magnet. Den är konstruerad av en neodym, järn och bor i en så kallad legering. Magneten uppfanns redan 1982 av General Motors och används idag i en rad olika produkter, till exempel i hårddiskar. Neodym utvinns av mineraler som finns framförallt i Kina. Att utvinna neodym tär på miljön, varför det blivit allt viktigare att hitta sätt att återvinna magneter. Utmaningen i att återvinna magneter är lustigt nog magnetismen i sig. Magneterna fastnar på de verktyg och maskiner som ska återvinna magneterna, vilket gör processen komplicerad och kostsam.

Nya tekniker för att återvinna starka magneter

För att återvinna starka magneter har forskare nu tagit fram nya revolutionerande tekniker, där framförallt robotar används. Det krävs nämligen ett handhavande för att frigöra magneterna från den produkt som de finns i. Robotar blir allt bättre och smartare och kan nu exempelvis kapa hörnen på en hårddisk för att komma åt magneten. Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg har varit involverad i ett flertal projekt för att driva utvecklingen kring återvinning av just magneter framåt. Även från politiskt håll så ställs det allt högre krav och nya målsättningar sätts upp för att se till så att industrin för återvinning av magneter sätter fart på allvar.

Neodymmagneter viktiga för framtiden

Inom andra forskningsområden ser vi också hur magneter får en allt viktigare roll. Ett exempel på detta är fordonsindustrin där man sedan länge arbetat med att utveckla tekniker för att använda magneter för drift av tåg. Så kallade maglevtåg, använder magneter för att sväva ovanför tågrälsen. På så sätt tas friktionen mellan tåget och rälsen bort, vilket medför att tåget kan föras framåt med mindre energiåtgång. Tekniken har varit på tapeten redan sedan 1960-talet och har av många sett som science fiction. Men faktum är att det redan nu finns tåg som använder sig av den här tekniken. Mycket forskning återstår dock för att förfina tekniken innan den kan få det genomslag som många forskare hoppas på. Nästa steg är att koppla ihop tekniken med så kallade vakuumtunnlar. Då tar man alltså även bort luftmotståndet. Enligt forskarna ska man då kunna uppnå hastigheter av 2900 km/h.